Med anledning av tjänstemannabeslutet om en tillfällig stängning av smärtrehabiliteringen i Säter/Falun, vill vi lyfta en del frågor till Hälso- och sjukvårdsdirektören Åsa Dedering, och att svar på dessa frågor ges under nästkommande sammanträde med Hälso- och sjukvårdsnämnden:
Som en konsekvens av beslutet att tillfälligt stänga smärtrehabiliteringen innebär det ett remitteringsstopp för nya patienter till smärtrehabiliteringen. Hur säkerställs det att denna patientgrupp får fortsatt adekvat hjälp under tiden?
De som redan idag är inskrivna och har pågående insatser från smärtrehabiliteringen, hur säkerställs deras fortsatta vård och kontinuitet.
Som vi förstått beror den tillfälliga stängningen av smärtrehabiliteringen att det saknas läkare och gjort det under en tid. Vad har hittills gjorts och vad är det som gör att ni ser en möjlig förändring om 6 månader
Patienter med smärtproblematik, kräver ofta en unik helhetskompetens som är svår att tillgodose på andra nivåer i vården, det är dessutom inte ovanligt att många i denna grupp kan ha stora svårigheter till att klara längre resor, varför det är av yttersta vikt att Region Dalarna har en specialiserad smärtrehabilitering. Därför önskar vi veta hur den långsiktiga planen ser ut för verksamheten?
Patrik Liljeglöd Oppositionsråd/ledamot i Hälso- sjukvårdsnämnden
Vänsterpartiet är ytterst tveksamma till vinsten i att föra över fastighetsnämndens ansvar till regionstyrelsen. Vi har snarare farhågor om att det blir en ordning som försvårar arbetsprocessen kring regionens fastighetsfrågor. Regionstyrelsen sammanträder så pass sällan att det riskerar överbelasta styrelsens dagordning med viktiga beslutspunkter som löpande behöver fattas för Regionfastigheters fortgående arbete. Att lägga över ansvaret i en beredning som inte har beslutsmandat ser vi sannolikt snarare kommer att utgöra en flaskhals i fastighetsförvaltningens arbetsprocess.
Därför reserverar vi oss mot beslutet att införa en fastighetsberedning.
Vidare, under förutsättning att inrättandet av en beredning ändå beslutas, yrkade vi på att ordförandearvodet för beredningen borde likställas nivån som är gällande regionens övriga beredningar, dvs 15%. Vi ser det inte skäligt att ordförande för en beredning ligger på samma nivå som en ordförande för en nämnd utan att ha samma ansvar.
Av den anledningen reserverar vi oss även mot arvodesnivån för fastighetsberedningen.
Vem ska arbeta i vården i framtiden och var hittar vi de med rätt utbildning och kompetens?
Problembilden som redan för 10 år sedan målades upp om framtiden, är nu ett verkställt faktum. Det saknas läkare, sjuksköterskor, tandläkare, tandhygienister och inom kort även undersköterskor.
Region Dalarna är inte ensamma om denna situation, även i företagsvärlden ropas det efter människor med rätt kunskaper för att kunna möta dagens och framtidens behov. Kort sagt vi är till antalet färre än de som behövs. Utifrån det perspektivet torde arbetslösheten i Sverige kunna vara obefintlig om bara rätt åtgärder, stöd och strategier tas fram och genomförs.
Regionstyrelsens arbetsutskott föreslog under sammanträdet den 13 februari att inrätta ett Vårdkompetensråd för Region Dalarna. Det kan absolut vara en väg framåt, men med det faktum att det redan finns en verksamhet och nämnd som ska hantera just dessa frågor, gör att beslutet för mig skaver rejält.
Regionala utvecklingsnämndens ansvar, vid ett snabbt ögonkast, beskrivs med att deras uppdrag är att “sätta mål och prioriteringar i det regionala kompetensförsörjningsarbetet”. Det står också att nämndens ansvar förutsätter att det samverkas med kommuner, myndigheter, näringsliv och civilsamhälle. Så till stor del har alltså nämnden samma ansvar som det tilltänkta vårdkompetensrådet ska ha.
Lämpligt nog var Birgitta Sacrédeus (KD), ordförande för Regionala utvecklingsnämnden, på plats under arbetsutskottets sammanträde. När jag ställde frågan om införandet av ett nytt råd var nödvändigt fick jag svaret att ett Vårdkompetensråd skulle kunna arbeta mer “hands on” än vad nämnden gör, och då också vara mer insatt i just sjukvårdens behov.
Om det är så att ordförande för Regionala utvecklingsnämnden känner att nämndens mandat är begränsat på något sätt, så vore det isåfall mer rimligt att be Regionfullmäktige om det uppdraget, snarare än att bygga upp en ny organisation som i stora delar ska göra samma arbete som redan görs idag. Detta Vårdkompetensråd riskerar att, förutom att skapa dubbelarbete, skapa en intern förvirring om vem som ska ansvara för och göra vad, när gränserna för ansvar överlappar varandra. Risken för dubbelkommando är dessutom uppenbar.
Osvikligt kan jag inte låta bli att, ännu en gång i mitt politiska liv, fundera på de ord Gaius Petronius, (död 66 e.kr) lär ha sagt:
“Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering.”
Jag är rädd att det är just det beslutet innebär, att det är illusionen om handlingskraft och duglighet som åstadkoms, medan effekten av beslutet riskerar att leda till raka motsatsen.
Januari 2023 kom med en storm. Efter en stillsam jul och nyår kom januari med en storm. Genom media och inte via regionens egna informationskanaler, fick vi ta del av att regionens biträdande smittskyddsläkare ombetts att säga upp sig själv. Detta sedan en domstol i december dömt honom för olaga intrång i samband med en klimatdemonstration under 2022. Vänsterpartiet reagerade över förfarandet, för även om det inte är politikens roll att gå in i enskilda förhandlingar mellan medarbetare och regionen som arbetsköpare, så ansåg vi att frågan blev principiellt viktig utifrån ett generellt arbetsgivarperspektiv. Vi menade att det är viktigt att Regionen är trovärdig i sin relation till sina anställda och att arbetsrättslig praxis ska gälla alla oavsett anställning. Bara uppgifterna att regionen skulle ha bett biträdande smittskyddsläkare att säga upp sig självmant var ett tecken på att allt inte stod rätt till och ett allvarligt övertramp på hur en seriös arbetsgivare ska förhålla sig gentemot sina anställda. Därför valde Vänsterpartiet att gå ut med ett pressmeddelande där vi klargjorde vår ståndpunkt, vilket vi sedan även tydliggjorde och muntligt framförde i regionens personalutskott, där vi har en ersättarplats. Förhandlingarna har fortsatt och vi vet ännu inte utgången fullt ut i det, mer än att ansvariga tjänstepersoner försäkrat oss om att någon uppsägning är det inte tal om. Vi förmodar att vi får en återrapport vid nästkommande personalutskott. Vänsterpartiet i region Dalarna är dock tydliga med våra besked. Region Dalarna ska vara en seriös, pålitlig och trovärdig motpart som inte agerar godtyckligt eller tummar på arbetsrätten eller drabbas av moralpanik.
Köket på Falu lasarett
Under den förra majoritetens ledning tog Regionen beslutet att lägga om strategin kring tillagning och matdistribution av regionens kök, som innebar att köket i Falun skulle dra ner på sin produktion och att merparten av maten ska tillagas i Mora. Detta var ett beslut som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och inte minst från fackligt håll reagerade kraftigt över. Dels därför att konsekvensen av detta beslut innebär att behovet av transporter i länet kommer att öka, vilket bidrar till en negativ utveckling för regionens klimatarbete, men även att regionen blir mer sårbar i sin krishanteringsförmåga.
I valrörelsen utmålade Socialdemokraterna detta som en av sina viktigaste frågor – ordningen skulle återställas om de fick folkets förtroende. Nu har de makten och sen dess har det varit märkbart tyst. Strax innan jul skrev Servicenämndens blivande ordförande och Socialdemokraten Sebastian Karlberg ett inlägg att han under denna mandatperiod tänkte arbeta för att köket i Faluns skulle vara kvar. De tidigare så tydliga beskeden blev nu höljt i töcken och det framstår ytterst oklart vad han egentligen menar med det. Därför skrev vi en interpellation (en fråga tilltänkt att debatteras i regionfullmäktige) ställd till Sebastian, varför de dröjer med att upphäva beslutet och vad det är som hindrar. Svaret på den frågan kommer på regionfullmäktige den 20 februari 2023.
Ett samhällsutvecklande ansvar för fler laddstolpar för elbilar
Inför fullmäktige den 20 februari har Vänsterpartiet ställt ännu en interpellation. Denna gång riktad till regionstyrelsens ordförande Elin Norén. Frågan vi ställer är om den nya politiska ledningen avser höja ambitionen i utbyggnaden av laddinfrastruktur i Dalarna. Det är viktigt att regionen tar ett större ansvar för den regionala utvecklingen vad gäller utbyggnad av laddstolpar, särskilt på de delar i länet som inte är lika kommersiellt gångbart. Innan valet var det Socialdemokraternas åsikt och de lade även ett mycket ambitiöst förslag som hade kunnat utgjort ett kraftigt uppsving för Dalarnas laddinfrastruktur, om inte den förra majoriteten hade avvisat det. Vänsterpartiet delar den ambitionsnivå som Socialdemokraterna gav uttryck för då. Vår fråga är därför om den är en syn som majoriteten tänker driva- och om inte, motivera varför.
Vikten av att låta politiken bestämma i principiellt viktiga frågor
Politiken har det yttersta ansvaret för arbetet i regionen. Trots det kan politiken inte bestämma i alla frågor. Att det är så är beslutat via att en s.k. delegationsordning antas. Det är av praktiska skäl som den ordningen är framtagen eftersom det annars skulle ha inneburit att Regionstyrelsen och regionens alla nämnder skulle behövt sammanträda varje dag, för att fatta de beslut som cheferna gör på daglig basis. En delegationsordning som talar om vem som har rätt att besluta om vad, är därför nödvändig. Dock ska man vara medveten om att beslut som fattats via en delegation inte kan överprövas av politiken, dvs politiken kan inte ogiltigförklara ett redan fattat beslut. Politiken kan ta tillbaka en delegation, vilket innebär att i framtiden får politiker fatta liknande beslut istället för tjänstepersoner.
Frågor som är av principiellt viktig art, dvs sådana vars svar avgörs utifrån vilken politisk kompass som används ska behandlas av politiker i ett politiskt forum, såsom i en nämnd, regionstyrelse eller regionfullmäktige.
När delegationsordningen skulle antas, upptäckte vi att den politiska ledningen tänkte föreslå att frågan om när en privat vårdcentral begär att inte behöva ta emot fler patienter (s.k. liststopp) så ska den frågan kunna beslutas av tjänstepersoner i regionens organisation. Alltså inte kunna vara föremål för politisk prövning. Det blev som ledningen föreslagit och Vänsterpartiet reserverade sig med följande motivering:
“Grundtanken bakom införandet av vårdval var föreställningen att konkurrens mellan den offentligt och privat drivna vården, skulle leda till ökad effektivitet och högre kvalitet i vården. Det är en analys som Vänsterpartiet inte delar, men det är på dessa grundvalar som konkurrensutsättning av vården vilar. Vi anser därför att det inte är lämpligt att ge en privat vårdcentral fördelar gentemot de regionalt drivna vårdcentralerna. Det menar vi att beviljandet utav ett tillfälligt liststopp innebär. Det sätter likvärdigheten ur spel och vältrar över vårdtyngden på övriga vårdcentraler. I praktiken innebär det i det här fallet att den aktuella privata aktören kan anpassa vårdintagen utifrån sina personella resurser, medan de regionalt drivna vårdcentralerna inte har samma möjlighet, vilket ökar risken för hårdare tryck på den offentligt drivna verksamheten och i förlängningen en mer ansträngd arbetsmiljö och ökad risk för sämre vårdkvalité. Samma resonemang är gällande även för tandvården, varför vi gör samma yrkande på den punkten.
Att bevilja liststopp innebär en stark konkurrensfördel och med ovan nämnda resonemang, blir frågan därför också ytterst principiell. Av den anledningen menar vi i Vänsterpartiet att liknande beslut i framtiden inte bör kunna tas på delegation, utan bör vara ett ärende för politiskt ställningstagande.”
Nu är februari här och fler politiska händelser har skett. Kom tillbaka snart igen – för en ny vänsterrapport.
Om du har några frågor, tveka inte att skriva ett mailoch fråga.
2018 var möjligheternas år. Då beslutade Dalarnas kommuner att lämna över ansvaret för kollektivtrafiken till region Dalarna.
När regionen fick ansvaret för helheten, behövde inte trätor och oenigheter mellan kommunerna stå i vägen för en gemensam utveckling. Med kollektivtrafiken i ett samlat grepp möjliggörs att visioner om hela Dalarnas kollektivtrafik inte bara skapas, utan också kan genomföras. Därför är Dalarnas trafikförsörjningsplan 2023 – 2032 (sin oinspirerande titel till trots) det dokument som bär fröet för hur framtidens kollektivtrafik ska utvecklas. Planen är på många sätt bra, men saknar lite av den där gnistan som väcker möjligheternas tankar till liv.
Planen beskriver att en vidare utredning och analys behövs, som ska peka på vilket basutbud av trafik länet ska ha och hur kollektivtrafiken kan standardiseras. I sig är det inte fel, men Vänsterpartiet önskar se att analysen även tar sikte på att beskriva kollektivtrafikens möjligheter till att expandera. Att den ska ta höjd för att möjliggöra det kollektiva resandet, som ett realistiskt och hållbart alternativ till det egna resandet i större utsträckning än vad som idag är möjligt.
Kollektivtrafiken behöver även lyftas upp och ses som en del i den regionala utvecklingen och Vänsterpartiet föreslog därför att få in följande skrivning i planen:
“I syfte att stärka kollektivtrafikens roll i Dalarna behöver uppdraget vidgas, att inte enbart fokusera på basresandet, som i huvudsak riktar sig mot skola och arbete. Samarbeten med andra aktörer kan här spela en avgörande roll.
En viktig näring i Dalarna är dess turism och kulturutbud. Samarbeten mellan utövare, institutioner, näringsliv och Region Dalarna kan här upprättas som kan öka det kollektiva resandet bland målgruppen turister och besökare, vilket kan generera en positiv utveckling för resandet, men även för kultur och turistnäringen i Dalarna. Ett exempel på vad ett sådant samarbete skulle kunna vara, är ett i tid begränsat kort som både ger tillgång till evenemang eller besöksmål, del eller helfinansierat och där resan ingår. Genom sådana samarbeten kan busstråk av temporär art upprättas för att passa olika behov som uppstår.”
Inget av våra förslag antogs av regionstyrelsen tyvärr. Bortsett från det krav vi tidigare ställt om att utreda möjligheten till drift i egen regi, som styrelsens utskott redan ställt sig bakom. Men frågan är inte över än. Det slutgiltiga beslutet ska fattas av regionfullmäktige och kanske regionledningen då kan överväga att ändra sin inställning, även till våra andra förslag. Det återstår att se. Det framkommer dock med all tydlighet, i alla fall hittills, att de som står för visioner och framåtanda i region Dalarna, inte sitter i den politiska majoriteten – den kraften besitter Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet Dalarna ser med största oro på hotet mot folkhögskolorna från regeringen och SD. I Region Dalarna har Kent Ekeroth yrkat på att regionen ska ta sin hand från de egna folkhögskolorna. Lyckligtvis har SD i dagsläget inget reellt inflytande i regionen. Varken staten eller regionen tänker sig dock att kompensera folkbildningen för inflationen. Tvärtom vill regeringen ta bort satsningar på folkhögskolorna.
Vi ser många anledningar till varför folkbildningsrörelsen borde stärkas, i motsats till vad som nu sker. Under de förutsättningar som nu råder med en försvagad ställning för demokratin och en svag ekonomi med förväntad ökande arbetslöshet, är folkhögskolorna viktigare än någonsin. Att lägga ned utbildningsplatser i ett läge där fler går ut i arbetslöshet och behöver nya kompetenser är en obegriplig politik. Vad gäller demokratifrågan är det dels ett tydligt uppdrag för folkbildningen att jobba för stärkande av demokratin. Viktigare är dock att folkhögskolorna under lång tid levererat goda resultat i frågan, vilket är väldokumenterat. Deltagare som genomgått en folkhögskolekurs är i högre grad engagerade i såväl debatt, politik som föreningsliv. Vi frågar oss med vilka bevekelsegrunder man vill undergräva en sådan verksamhet.
Det finns som sagt många anledningar att stärka folkbildningen. Här vill vi till sist lyfta ytterligare en anledning. Det allmänna skolväsendet har gått från det ena misslyckandet till det andra. Fler och fler ungdomar går igenom grundskola och gymnasium utan godkända betyg. Fler och fler ungdomar sitter hemma och går inte ens till någon skola. Folkhögskolorna kan inte lösa hela detta stora problem, men vi vet att många elever som misslyckas i det allmänna skolväsendet lyckas i folkhögskolan. Detta innebär en stor samhällsekonomisk vinst. Slår vi undan benen på folkhögskolorna, vänds detta till en samhällsekonomisk förlust och många personliga tragedier.
Det har nu gått mer än 4 månader sedan den feministiska revolutionen mot den Iranska regimen påbörjades, efter moralpolisens brutala mord på den unga kurdiska kvinnan Jini Amini.
Protesterna som är de största av sitt slag sedan 1979 då det fundamentalistiska styret tog över makten har fått många dödsoffer och över 20 tusen personer har fängslats. Det har dessutom kommit många rapporter om statssanktionerade våldtäkter mot de kvinnliga fångar som stått i täten för de revolutionära protesterna.
Även om västvärldens regeringar vägrat visa sitt riktiga stöd till folket i Iran så har en rad partier och högt uppsatta politiker engagerat sig i frågan under de senaste månaderna. Det har vi sett inte minst i Kanada, Tyskland, Spanien och flertalet andra länder. Även i Sverige har politiker från olika partier deltagit i protesterna, men det räcker inte.
Att Vänsterpartiets talesperson i utrikesfrågor och ett fåtal andra parlamentariker har uppmärksammat frågan är för lite och riskerar vårt förtroende bland den Iranska diasporan.
Vänsterpartiet ska stötta samt ta egna initiativ till protester mot den Iranska regimen samt vara folkets röst i de parlamentariska organen. Detta gäller såväl våra talespersoner som vår partiledning och bland lokala representanter.
Folket i Iran kan inte vänta 44 år till på demokrati. Låt oss stå på rätt sida av historien. Internationell solidaritet måste högre upp på Vänsterpartiets dagordning, om inte för partiets skull så åtminstone kvinnor, liv och frihet.
Söndagen den 4 februari gick Vänsterpartiet Dalarnas distriktsårskonferens av stapeln. Ny styrelse, ny verksamhetsplan och nya uttalanden togs fram av partiföreningarnas representanter.
Vår tidigare ordförande, Ida Friberg, valde självmant att avgå efter två års ordförandeskap. Hon kommer framöver satsa mer på sitt arbete i kommun- och regionpolitiken.
Ida har med sitt lugn, sin intelligens och saklighet fört distriktets arbete i en positiv riktning och lämnar efter sig en bra grund för den nya styrelsen. Vi sörjer att vi kommer att mista Idas arbete i distriktet men vi ser även med tillförsikt på framtiden med vår nya ordförande och styrelse.
Vi vill med detta rikta ett stort tack till Ida och resten av den föregående styrelsen för det arbete de gjort under åren.
Till ny distriktsordförande valdes Hedemora-bon Daniel Kåks. Han är väl förankrad i partiet och har högt förtroende. Vilket visades extra tydligt när valet av Daniel togs av en enhällig församling.
Daniel har en bred kunskap både yrkesmässigt och politiskt. Han är sedan tidigare ordförande i Hedemoras partiförening, har varit ledamot i distriktsstyrelsen och är ledamot och gruppledare för Vänsterpartiet i Hedemoras kommunfullmäktige. I fullmäktige har han också har uppdrag i kommunstyrelsen och arvodeskommittén. Yrkesmässigt jobbar han som kommunikatör på Kommunal Bergslagen.
Intervju med Daniel:
Varför valde du att kandidera till ordförandeposten? När jag fick frågan om jag ville kandidera till distriktsordförande så kände jag att mina tidigare erfarenheter av ideellt engagemang både från partiet och andra föreningar skulle kunna komma väl till pass i den rollen. Utöver det så kändes det självklart hedrande att partikamrater i distriktet tyckte att jag passade som ordförande.
Hur känns det att ha fått det här förtroendet? Det känns fint att få det här förtroendet men också lite nervöst över att kunna möta de förväntningar som nu finns på mig som distriktsordförande.
Vad för planer har du för det kommande året i Distriktsstyrelsen? Jag vill fortsätta att utveckla det arbete som finns kring att utbyta erfarenheter mellan partiföreningarna i Dalarna. Det finns mycket erfarenhet och kunskap ute i föreningarna som vi behöver se till att sprida mellan oss för att bli starkare som parti, både på partiföreningsnivå och distriktsnivå. Det är stor variation mellan vilken verklighet som partiföreningarna arbetar inom och där är det viktigt att distriktet finns till och kan stötta upp.
Vad ser du fram emot mest i din nya roll? Jag ser mest fram emot att tillsammans med mina styrelsekamrater arbeta fram former för hur vi som distrikt kan vara med och stödja de lokala partiföreningarna och verka för mer samordning och samarbete mellan partiföreningarna.
Vad kommer vara den största utmaningen tror du? Jag tror den största utmaningen är att behovet av stöd från distriktet bland partiföreningarna ser så olika ut. I de större städerna har vi stora partiföreningar som klarar sig till stor del på egen hand medan det i mindre kommuner, som exempelvis min egen hemkommun Hedemora, är mer utmanade att få partiföreningsarbetet är rulla på. Där behöver vi nog på ett tydligare sätt stödja upp.
Vilka politiska frågor är de viktigaste för dig? För mig är de klimatpolitiska frågorna viktigast. Hur vi hanterar dem är en ödesfråga och där har vi i Vänsterpartiet de bästa lösningarna. För att kunna vända utvecklingen måste samhället ta ansvar och ledarskap i klimatomställningen, det kan vi inte lämna till individen och marknaden.
Utöver det så är skolfrågor viktiga för mig. Där ser vi tydligt vad som händer när man låter kapitalintressen styra i offentlig verksamhet. Vi måste vända utvecklingen från dagen situation där skolan i mångt och mycket är till för kapitalägarna till att handla om hur vi kan skapa den bästa skolan för barnen och de som arbetar inom den.
Daniel Kåks, Hedemora.
Nya ledamöter till styrelsen valdes också under distriktsårskonferensen. Vissa har varit med sedan tidigare och vissa är nya för uppdraget. I gruppen har vi en bred representation av olika förmågor och kunskaper som kommer vara till fördel för distriktets arbete.
Den nya distriktsstyrelsen består av:
Ordförande:
Daniel Kåks, Hedemora
Ledamöter:
Jenny Larsson, Mora
Johanna Magnusson, Mora
Ulla Fridh, Falun
Rickard Rudolfsson, Borlänge
Lars Erik ”Fimpen” Bech, Malung
Ulf Bengtsson, Avesta
Mats Haglund, Rättvik
Förlängning av tillfälligt avgiftsfri busstrafik för ukrainska medborgare i Dalarnas län
Reservation:
Vänsterpartiet vill påpeka att vi anser det som ytterst problematiskt att förslaget till beslut enbart riktar sig mot personer med ukrainskt medborgarskap. Grunden för det här beslutet är för att visa solidaritet mot de som flyr Rysslands anfallskrig mot Ukraina, vilket vi givetvis ställer oss bakom. Däremot menar vi att en sådan solidarisk handling borde omfatta alla som flyr från krig och fasor, oavsett nationalitet. Krig är krig och alla som drabbas, drabbas oavsett var kriget äger rum.
Interpellation till Regionstyrelsens ordförande Elin Norén:
Som en del i klimatomställningen och för att minska beroendet av fossildriven trafik är det viktigt med en väl utbyggd laddinfrastruktur för elfordon. Det är en fråga som berör både regional utvecklingen och i utförande faller under Fastighetsberedningens ansvar. Av anledningen att frågan spänner sig över flera olika ansvarsområden vänder jag därför min frågeställning till regionstyrelsens ordförande.
Socialdemokraterna har under flera år (och som Vänsterpartiet stödjer) drivit ett krav på att ha en skarpare strategisk plan på hur Region Dalarna kan medverka till att påskynda och utvidga Dalarnas laddinfrastruktur i större takt och omfattning än i dagens gällande planer. Enligt tidigare förslag bör t ex andelen laddpunkter minst vara lika med 5% av det totala antalet parkeringsplatser som regionen har mandat över. Vilket med dåvarande siffror skulle innebära att ytterligare 225 laddpunkter tillskapades.
Utöver det, föreslogs regionen att ta ett större ansvar i samordning, initiativ till samarbete och finansiering för att kunna säkerställa en heltäckande strategisk plan för hela länet, inte bara där det är kommersiellt lönsamt.
Med anledning av ovanstående frågar jag Regionstyrelsens ordförande:
Har den nya majoriteten en annan ambitionsnivå i sin plan än den som nyss beskrivits?
Gustav Backlund har utanför sitt arbete medverkat på en aktion för att uppmärksamma och synliggöra de klimatförändringar som sker just nu.
Klimat- och miljöfrågorna tycks allt oftare lyftas bort från den politiska dagordningen. Detta trots att den samlade forskningen visar att det är vår tids stora ödesfråga som handlar inte bara om människans fortsatt existens, utan hela jordens överlevnad.
Att Gustav Backlund reagerat är såklart någon vi många andra också gjort. Hur Gustav Backlund agerat kan också diskuteras, men är i sammanhanget irrelevant.
Jag lämnar de diskussionerna just nu.
Det som jag reagerar över, både som fackligt aktiv och engagerad i klimat- och miljörörelsen, är den reaktion från arbetsgivaren som kom i form av att det vill att Gustav Backlund ska säga upp sig efter att ha medverkat i en aktion.
Det är helt från praxis att arbetsgivare beblandar sig i vilka åtaganden som en enskild anställd företar sig på fritiden. I kollektivavtal regleras detta och parterna är därmed överens kring hur formerna för vad som rör arbete eller inte.
Att frångå denna praxis har såklart gjort att Läkarförbundet reagerat – och det med rätta! Ingen enskild anställd kan eller ska straffas av arbetsgivaren för vad det gjort utanför sitt arbete. I detta specifika fall är det staten som dömt och straffat Gustav Backlund, straffet har dessutom överklagats.
Om vi ska frångå den praxis och tillåter att arbetsgivare dubbelbestraffar medarbetare så är vi i en farozon för vår demokratiska grund i Sverige, och även från det vi kallar den Svenska modellen – där arbetsgivare och fackförbund kommit överens om spelets regler enligt kollektivavtal.
Jag riktar mitt stöd till Läkarförbundet och Gustavs kamrater som står upp för facklig rättvisa och engagerat sig i detta.
Gustav Backlund, biträdande smittskyddsläkare, har Vänsterpartiets fortsatta stöd för sitt arbete i Region Dalarna.
Gustav Backlund har dömts för ett brott i samband med en klimataktion där han använt civil olydnad som metod för att synliggöra och protestera mot att världens och Sveriges klimatarbete inte framskrider i tillräckligt hög takt för att vi ska klara klimatmålen. Genom media har vi fått till oss att han med anledning av domen uppmanats av regionledningen att han självmant ska avsäga sig sitt arbete.
Det ska han naturligtvis inte göra. Det brott som begåtts har ingen koppling till det arbete som utförs i hans roll som biträdande smittskyddsläkare. En uppsägning av Gustav Backlund är därför en åtgärd som saknar arbetsrättslig grund, enligt vår åsikt och bedömning.
Det är viktigt i sammanhanget att påpeka att relationen mellan enskilda medarbetare och Regionen som organisation och arbetsgivare inte är något som politiken styr över, den uppgiften är delegerad till regionens tjänstemannaledning. Varför Vänsterpartiet ändå väljer att uttala sig, är för att frågan är principiellt viktig. Som arbetsgivare ska region Dalarna vara en pålitlig part, som följer arbetsrättsliga regler, avtal och inte agerar godtyckligt.
Om Gustav Backlund skulle frånskiljas sin tjänst på grund utav denna förseelse, som vad vi kan se inte kan kopplas till eller påverkar hans förmåga till yrkesutövning som biträdande smittskyddsläkare, blir region Dalarna en opålitlig och nyckfull arbetsgivare. Det vore djupt olyckligt om anställningsförhållande ska styras genom moralism och varierande opinionstryck.
Därför ger Vänsterpartiet Dalarna på principiell grund sitt uttalade stöd för Gustav Backlunds fortsatta arbete som biträdande smittskyddsläkare i region Dalarna.
Patrik Liljeglöd Oppositionsråd Vänsterpartiet Region Dalarna
