Skip to main content

Etikett: SD

Svar till SD: ”Jag kan absolut ta det moraliska ansvaret”

Kent Ekeroth (SD) beskriver i en debattartikel i Dala-Demokraten vad han anser vara vikten av att Sverige inför angiverilagar och flera av hans påståenden kräver att bemötas. 

Beslutet att skicka in en skrivelse till regeringen om att angiveri inte hör hemma inom hälso- och sjukvården, bygger på att en sådan lagstiftning kommer gå i konflikt med redan antagna och vedertagna etiska lagar och principer som vi menar är viktiga att hålla fast vid. Trots Kents försäkran om att utredningsförslaget skulle vara förenlig med internationella regler och konventioner, så behöver man bara läsa nedanstående slutsatser från EU:s expertråd kring mänskliga rättigheter för att förstå att så inte är fallet.

“Faktiska eller uppfattade skyldigheter att upptäcka och rapportera irreguljära migranter kan avskräcka människor från att utnyttja sina grundläggande rättigheter.

EU:s medlemsstater bör inte använda sig av metoder för att upptäcka irreguljära migranter som i praktiken innebär att dessa inte får tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning eller rättssystemet. Tjänsteleverantörer bör inte vara skyldiga att rapportera papperslösa migranter till migrationsmyndigheterna.” 

Vidare försöker Ekeroth påskina att det i princip skulle ha pågått en okontrollerad invandring i Sverige. Svensk migrationspolitik har alltid varit reglerad och beviset för det är att Sveriges olika regeringar de senaste sju åren strypt åt möjligheterna att söka asyl i Sverige. Utfallet är tydligt, för trots ett brinnande krig i Ukraina, har antalet personer som söker asyl minskat med 159%, enligt SCB. Bilden om en okontrollerad invandring är således skev och syftar endast till att måla upp en hotbild mot att Sverige skulle vara invaderat av människor från främmande kulturer som skapar social oro i landet.

Genom att peka på de allra svagaste och mest utsatta, att de skulle utgöra ett hot mot samhället och enligt Ekeroth lägga grunden för en eskalerande kriminalitet i Sverige, vill han vilseleda läsarens blickar bort från de reella orsakssambanden. Det är en skenande ekonomisk ojämlikhet – de rika blir rikare och de fattiga fattigare – i kombination med en långvarig underfinansiering av svensk välfärd, som lägger grunden för en ökad social oro med dess följder. När framförallt skola och socialtjänst runt omkring i landet inte får nog med pengar för att kunna klara sitt uppdrag får det konsekvenser. Konsekvenser som Ekeroth vill skylla den papperslöse för, därför ska hen jagas. 

Det är förstås enklast, då behöver han inte förklara och försvara Tidö-avtalets ekonomiska politik, som nu visar sig innebära ett statsstödsunderskott på ca 18 miljarder till Sveriges alla kommuner och regioner. Pengar som hade behövts för att bibehålla dagens nivå och standard av välfärd i landet.

Som svar på Ekeroths direkt riktade fråga: Jag kan absolut ta det moraliska ansvaret för att jag vill möjliggöra låt oss säga 1000 människors rätt till att känna trygghet om de söker nödvändig vård, även om en av dessa eventuellt skulle kunna ha begått ett brott.

Frågan går dessutom att vända: Är du beredd att ta det moraliska ansvaret för alla de barn, unga och gamla som kommer att fara illa till följd av det ekonomiska stålbad som blir effekten av Sverigedemokraternas prioriteringar? Är det ansvar, att hellre sänka skatter för de med högst inkomster, priset på snus och diesel, än att säkerställa att välfärden har de pengar den behöver?  

Vad gäller utredningen som Ekeroth menar att vi borde invänta, för att vi ännu inte vet vad den kommer att föreslå. Kort går det att konstatera: som man ropar, får man svar! Det är bara att följa direktiven, för att se varthän denna utredning är tänkt att landa. Därför var det nödvändigt för Region Dalarna att agera redan nu. 

 

Patrik Liljeglöd (V)
Oppositionsråd
Region Dalarna

2023-09-26

1 maj-tal: Patrik Liljeglöd

Patrik Liljeglöd, Vänsterpartiets oppositionsråd i region Dalarna, höll tal på 1 maj-firandet i Falun:
Då är vi här ännu en gång på första maj, arbetarrörelsens högtidsdag, och jag har fått äran dela mina ord med er.
Jag skulle kunna prata om 6- timmars arbetsdag med bibehållen lön. Jag skulle kunna tala om alla de som år dör på sin arbetsplats varje år. Jag skulle kunna prata om att vi behöver öka kraven på att återställa arbetsrätten. Jag skulle kunna prata om så mycket mer, som både hade varit viktigt och aktuellt. Men i år blir det något av ett revisorstal – då vår gemensamma ekonomi och bristen på aktiv ekonomisk politik, enskilt är vårt största hot i närtid efter klimatkrisen.
Sverige leds nu av en borgerlig regering, som tillsammans med SD beslutat om en statsbudget där staten vägrar att ta sin del av den nödvändiga kostnaden för vår gemensamma välfärd. För regeringen och SD har det varit viktigare att sänka skatter för de som redan har mest – dom rikaste – än att vi ska ha en fungerande vård, skola och omsorg ute i landet. Deras ovilja att agera skyller de på inflationen och försöker försvara sin passivitet med att de inte vill bidra till att öka inflationen än mer.
Problemet med den beskrivningen är att den bygger på en ren felaktighet. Det är nämligen inte en fungerande hälso- och sjukvård, att våra barn får den skolgång de har rätt till eller att våra äldre har en omsorg, som orsakat inflationen. Nej, det är vårt beroende av fossila bränslen som lagt grunden för det.
 
Rysslands vidriga anfallskrig mot Ukraina var den utlösande faktorn som fick energi- och drivmedelspriserna att skena. För att Europa inte varit tillräckligt omfattande i den nödvändiga energiomställning som behöver komma till stånd, inte minst för att kunna mildra en allt nära förestående klimatkatastrof.
 
Det är allvar nu, men vi har tyvärr en regering som i samarbete med Sverigedemokraterna väljer att blunda för den verkligheten.
På en av de borgerliga ledarsidorna skrevs nyligen angående Region Dalarnas ekonomi, att det var viktigt att skydda de fattiga mot Vänsterpartiets politik. Anledningen var att Vänsterpartiet varnade för att konsekvensen av att göra stora nedskärningar i vården för att täcka underskottet orsakad av regeringens och Sverigedemokraternas passivitet, vore katastrofalt.
När staten låter bli att ta ansvar så behöver vi finna andra sätt att möta det. Kan det innebära att vi behöver höja skatten i regionen, ja det skulle det kunna. Är det det vi primärt vill? Nej!
En skattehöjning har aldrig ett egenvärde, men det ledarskribenten missar att skriva eller reflektera över är:
Vad händer om vi inte ökar våra gemensamma intäkter?
För att tala klarspråk:
2023 är regionens kostnader 1,3 miljarder kr högre än budget. Om nedskärningar är vägen fram så kommer personalkostnaderna vara det första man ger sig på. För att komma åt den summan skulle det krävas att motsvarande 950 personer skulle få lämna sina arbeten. Det är inte svårt att föreställa sig vilken verkan det skulle få på vården. Ännu längre väntetider, mer lidande och död för de som behöver vårdens hjälp och insatser. Personalen som redan idag arbetar till sprängningsgränsen av vad som är möjligt, skulle avkrävas ännu mer för att kunna möta Dalfolkets behov och förväntningar. Alternativet vilket förmodligen skulle vara borgerlighetens våta dröm, vore att istället för att höja lönerna, sänka dom med runt 12%. Det är tack och lov inte möjligt.
Oavsett om det är svårt idag att locka människor till att arbeta inom vården – skulle det vara en omöjlighet efter en sådan neddragning.
Men det är viktigt att förstå att:
När ledarskribenten skriver att vi ska skydda den fattige från Vänsterpartiets politik, så beror det på att hen hellre ser ett samhälle där vi istället för att gemensamt finansiera vår välfärd, har ett där alla och envar måste ha sina egna lösningar för att säkerställa sin trygghet. Ett samhälle där den med en egen sjukvårdsförsäkring kan garanteras vård och den som är utan får vänta, om tid, resurs och möjlighet ges.
När den borgerliga ledarskribenten skriver att samhället måste skydda den fattige mot Vänsterpartiets politik, måste vi förstå att det inte är för den fattiges försorg, utan till försvar för den rikes privilegierade liv och höga inkomst. För i en borgerlig ledarskribents världsbild är ökade inkomstskillnader och ekonomisk ojämlikhet något bra, som ska sporra den fattige till än mer arbete och flit.
Tyvärr har under lång tid vårt gemensamma tillåtits att sakta monteras ned. Konsekvensen av det blir inte minst tydligt nu när inflationen slagit till som hårdast och drabbar just de med lägst inkomster och fattiga förhållanden som mest. När den som har det sämst ställt som mest hade behövt vår gemensamma kollektiva styrka, då väljer regeringen att låta henne stå ensam i sitt ångestval. Mellan el och värme eller mat på bordet. Om utvecklingen får fortsätta, kan en andra vågens fattig-Sverige likt den vi hade på 1800-talet snart vara över oss.
När regeringen och SD hellre ser skattesänkningar för de rikaste, än att säkerställa att Sveriges kommuner och regioner klarar sitt uppdrag och ekonomi. Då kommer kraven på besparingar, då kommer kraven på att den som arbetar i det offentliga ska få arbeta fler timmar för samma lön eller med sämre villkor. Sen kommer neddragningarna, samma arbete förväntas utföras på färre antal huvuden.
När regeringen och SD hellre ser skattesänkningar för de rikaste, än att säkerställa att Sveriges kommuner och regioner klarar sitt uppdrag och ekonomi. Då hotar en kris med möjliga massuppsägningar bortom nästa hörn, inte kortsiktigt, men om nuvarande regering tillåts fortsätta på inslaget spår och inte gör något, är det där vi slutligen hamnar. Det kommer inte bara drabba de som offentligt anställda, utan en sådan utveckling kommer skölja likt en våg över hela vårt samhälle, med allt vad det innebär.
Det blir så när en borgerligt individualistisk politik får råda. Då ställs arbetare mot arbetare – vem ska ha arbetet kvar och vem ska vara utan. Då blir frågan om vilken räkning som inte ska betalas ditt val och din ekonomiska prioritering och inte en del av vårt gemensamma ansvar för hur människor ska ha det i vårt samhälle.
 
Det är ingen slump att regeringens och SD budget ser ut som den gör. När välfärden underfinansieras på detta sätt, kommer den slutligen krackelera och i takt med det upphör människors tilltro till våra gemensamma kollektiva lösningar. Och med det öppnas det upp för en helt annan typ av samhällsplanering och struktur, där kvaliteten på utbildning, vård och skola, tillgång till kultur och kvalificerat arbete kommer vara sammankopplad med din sociala status och tjocklek på plånboken.
Vänsterpartiet vägrar en sådan utveckling och när regeringen sviker folket i Sverige, folket i Dalarna, så behöver vi kliva fram och visa att en annan väg är möjlig. Vänsterpartiet kommer vara den rösten och våra förslag och vår politik kommer vara den som skyddar de svagaste i samhället mot en individualiserad borgerlig politik.
 
Läget är svårt, men vi är inte ensamma. Dalarna är en av Sveriges 20 regioner, men vi drabbas samtliga av regeringens orimliga och ojämlika ekonomiska politik, som för att citera Peps Persson “ Gör den fattige så fattig och den rike så förbannat rik”.
Men idag är ingen dag att tryckas ned av den orättfärdiga politik och de ojämlika villkor som den drabbar oss, nej idag är en dag att resa sig. Det är en dag där vi ska återfinna arbetarkampen från förr och samla oss i kraften i att vi med en gemensam röst besitter makten att förändra.
 
Tillsammans kan vi hjälpas åt att få fler att höja sina blickar och se bortom sin egen gård. Vi kan och vi måste, tala med en granne, skriv till en vän, din bror och din syster. Lyssna och reagera när du hör själviskheten tala hos någon annan – visa på att vi är inte ensamma utan vi är många och när vi hjälps åt blir det bättre. Vi har möjlighet att ta ett gemensamt ansvar för att alla kan få det bra i Sverige och att alla i Sverige behövs.
Det behöver vi, om vi som samhälle och individer ska klara framtiden, för oavsett vad den borgerliga individualistiska politiken tror, så är vi alla beroende av och en del av varandras liv.

Rapport för februari 2023

Nu har februari passerat och det har hänt mycket under månaden. Här kommer en (lång – men intressant) sammanfattning av vad som hänt och vad vi har gjort. 

Hälso- och sjukvården

Vårdval BUP behöver avslutas så fort som möjligt!
Under februari månads regionfullmäktige hade Moderaterna ställt en interpellation (en fråga för debatt) om majoriteten skulle kunna tänka sig att införa LOV (Lagen om valfrihet) även inom vuxenpsykiatrin. Den frågeställningen synliggjorde vad vi misstänkt länge när psykiatrins ekonomiska förutsättningar länge varit eftersatt, att det varit deras långsiktiga mål att privatisera hela psykiatrin i Dalarna. Moderaterna vill gärna måla upp LOV inom BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) som ett framgångsrecept, vilket vi skrivit om tidigare.

Föregående mandatperiod lämnade Maja Gilbert Westholm in en motion om att fortast möjligt avsluta LOV inom BUP. Skälen till det är uppenbara, eftersom LOV splittrar vårdens resurser och försämrar förutsättningarna för de som är i behov av psykiatrins hjälp. Vidare föreslogs det i motionen att i kombination med LOV:s avslutande så ska en genomlysning och satsning på BUP genomföras med syfte att kunna behålla och återrekrytera personal för att åstadkomma ett bra flöde för barnen.

Denna motion var uppe i februari månads Hälso- och sjukvårdsnämnd på sin väg mot Regionfullmäktige. Vänsterpartiet yrkade såklart bifall till motionen, men det anmärkningsvärda i det sammanträdet, var att den ledamot i den politiska ledningen som först klev fram och yrkade avslag på motionen bar Socialdemokratiskt flagg. De motiverade sitt avslag med att man gjort en överenskommelse inom den politiska majoriteten att LOV inom BUP ska kvarstå i ytterligare två år, för att sedan utvärderas. Det innebär att psykiatrin även fortsättningsvis kommer lida av underfinansiering och splittring även under Socialdemokratisk ledning.   

Smärtrehabiliteringen i Säter/Falun
Under februari månad kom det till vår kännedom att det tagits ett tjänstemannabeslut i Hälso- och sjukvårdsförvaltningen om att Smärtrehabiliteringen i Säter/Falun tillfälligt ska stängas. Som en konsekvens av detta går det inte längre att remittera nya patienter till enheten. Bakgrunden till stängningen ska enligt uppgift ha varit att man under en längre tid inte haft en fast läkare knuten till smärtrehabiliteringen. Eftersom beslutet är taget på delegation och inte går att överpröva genom ett politiskt ställningstagande, samtidigt som Vänsterpartiet ser ett stort behov av just en sådan verksamhet i Dalarna, skickade Vänsterpartiet in ett nämndinitiativ till kommande sammanträde med Hälso- och sjukvårdsnämnden. I den ställer vi en rad frågor till Hälso- och sjukvårdsdirektören Åsa Dedering om hur planen ser ut framöver och hur vi ska kunna säkerställa att nuvarande och framtida smärtpatienter får rätt vård och hjälp.

Kollektivtrafiken

Efter att februari månad förpassats till historien kan vi konstatera att Vänsterpartiet ensamt i Region Dalarna är det parti som driver på för en attraktiv, jämlik och jämställd kollektivtrafik i Dalarna. Det är Vänsterpartiet som håller blicken fäst mot målet och som agerar efter insikten i att genom en väl utbyggd och använd kollektivtrafik kan Regionen åstadkomma den enskilt största och nödvändiga insatsen för ett bättre klimat. Regionen ligger liksom de flesta kommuner efter i arbetet att kunna uppnå de satta klimatmålen för 2030. Ekonomin skapar en passivitet hos den politiska ledningen och de två övriga oppositionspartierna går från M som intar ett skygglappsbeteende, till SD som uppvisar en renodlad faktaresistens och klimatförnekelse. Det är en sorgesam tid vi lever i, men desto större anledning för Vänsterpartiet att hålla fanan högt.

Region Dalarna vill fortsätta vara beroende av upphandlingar och Vänsterpartiet är nu ensamt kvar i kravet på drift i egen regi
Vi har fortsatt att driva frågan om att Kollektivtrafiken ska drivas i egen regi, då det skulle ge Regionen större manöverutrymme och möjlighet till att anpassa kollektivtrafiken efter inte bara dagens behov, utan även framtidens. Upphandlingar skapar osäkerhet, är dyra, särskilt med tanke på att de i mer regel än undantag överklagas och försätter Regionen i tidsnöd. Upphandling av kollektivtrafiken skapar även inlåsningseffekter över lång tid framåt. Med nuvarande upphandlad kollektivtrafik och nämndbudget, går det att konstatera, att samtidigt som kollektivtrafiknämnden har stora underskott, gör de upphandlade bolagen stora vinster och människors förtroende och upplevelse av det kollektiva resandet i Dalarna i undersökningar ligger på en bottennivå. I det läget vore det rimligt för fler partier än Vänsterpartiet att inse att vi borde göra annorlunda än att göra ett försök till upphandling ännu en gång. I valrörelsen gjorde Socialdemokraterna stor sak i debatten att det var särskilt angeläget att ta tillbaka driften i just egen regi. Den åtgärden har de numera genom sina representanter i Regionen föreslagit att avslå. 

Sommarlovskort
Ännu en väg som Socialdemokraterna valt bort, framför viljan att sitta vid makten, är den om avgiftsfria sommarlovskort för skolungdomar. Här är det Vänsterpartiet som håller fortsatt kurs och säger samma sak både före och efter valet, medan Socialdemokraterna även här svänger om. Enligt den politiska majoriteten ska ett sommarlovskort kosta 550 kr. Den ekonomiska ojämlikheten tillåts alltså att fortsätta gå ner i åldrarna och skapa segregerade förutsättningar för ungdomar att kunna delta i kultur- och fritidslivet som blir beroende på var du bor och hur dina föräldrars ekonomi ser ut.

Dalarnas kollektivtrafik förtjänar en framåtskridande syn med fokus på tillgänglighet
Regionfullmäktige har antagit en strategisk “trafikförsörjningsplan” som i många delar är bra, men på tok för defensiv i sin hållning. Trots andra tongångar före valet, fortsätter även den nya majoriteten att underfinansiera kollektivtrafiken. Det leder till ett fokus på trafikminimering och endast minsta nödvändiga användning och att målsättningar sätts som att kollektivtrafikens kostnader i större grad ska finansieras via biljettintäkter. 

Vänsterpartiet menar att det behövs göras en synvända och vända utvecklingen mot att minska kostnaden för biljetter och öka den skattefinansierade delen av verksamheten. Det är då vi kan utöka trafiken och på sikt göra den avgiftsfri. 

Fram tills det målet är uppnått ser vi att det finns flera nödvändiga och bra steg att ta på vägen. En del i det är förstås prismodellen “en tia om dagen” som vi skrivit om tidigare, men även att det i framtagandet av underlag och nya analyser läggs ett fokus på att beskriva möjligheterna till att utveckla och utöka trafikförsörjningen via kollektivt resande i Dalarna. 

Vi föreslår även att region Dalarna bör ingå och genomföra samarbete med företag och intresseföreningar inom upplevelse och besöksmålsbranschen för att vidare göra det kollektiva resandet till det mest naturliga och självklara valet, även för den som tillfälligt besöker Dalarna. Efter debatten och beslut i Regionfullmäktige är bilden tydlig: Det är Vänsterpartiet som har politik och en vilja att förbättra och utveckla – övriga hukar och vill gå vidare till andra frågor. Problemet är att vi inte har den tiden, vi måste göra allt vi kan för att minska utsläppen och i det arbetet är en utökad kollektivtrafik den enskilt största åtgärd för ett bättre klimat som vi på kort tid kan åstadkomma.

Återkommande beslut om avgiftsfria bussar för ukrainska medborgare
Ett återkommande ärende som vi ännu en gång beslutat om, är att tillfälligt erbjuda Ukrainska medborgare avgiftsfrihet när de åker buss. Vänsterpartiet är för avgiftsfriheten, men vill tillägga att alla som drabbas av krig och flyr från krig är på sina olika sätt ändå lika drabbade och vi yrkade därför på att avgiftsfrihet på bussar ska gälla alla som flyr från krig oavsett nationalitet. Ytterst anser vi att all kollektivtrafik borde vara avgiftsfri, men när frågan var uppe om att ge en grupp baserad på deras nationalitet en viss förmån, menar vi att ett sådant beslut bör omfatta alla som är i liknande situation och förhållande. På så sätt blir beslutet mer likvärdigt

Regionstyrelsen

Ett Dalarna fritt från våld
Region Dalarna har tillsammans med länets övriga kommuner och myndigheter antagit en länsövergripande strategi för att motverka mäns våld mot kvinnor i Dalarna. Strategin har bra målsättningar och tankar, men vi såg behovet av att Regionen i egen del behöver konkretisera och presentera hur det praktiska genomförandet ska se ut, för att kunna förverkliga strategin. Vänsterpartiet föreslog därför ett sådant tydliggörande, vilket bifölls av övriga partier och även blev Regionstyrelsens beslut.

Från nämnd till beredning
Den politiska ledningen valde att efter valet lägga fram förslaget om att lägga ner Fastighetsnämnden och göra om den till en beredning under Regionstyrelsen. Skälen till detta angavs vara att förtydliga verksamhetens strategiskt viktiga koppling till övriga nämnder och verksamheter. De stora skillnaden i och med förändringen blir att den politiska sammansättningen, som kommer vara lika stor som tidigare, inte längre får beslutsmandat, utan istället bereder ett förslag för Regionstyrelsen som då istället blir beslutsfattare i alla frågor som rör regionens fastigheter. Det i sig innebär att den politiska processen blir avsevärt mycket längre med risk för att det uppstår en lång fördröjning i processen mellan när Regionfastigheters behov av beslut uppstår, till de slutligen får det tillgodosett. Enligt delegationsordningen måste alla investeringar och åtgärder som har ett ekonomiskt värde över 10 miljoner, ett politiskt godkännande.

För att synliggöra vad förändringen kan innebära i praktiken kommer följande scenario: 
Säg att ett läge uppstår där fastighetsförvaltningen behöver ett politiskt beslut för att komma vidare i sin arbetsprocess. All nödvändig information finns på plats den 12 februari. Enligt tidigare ordning skulle då ärendet ha kunnat lyftas på nästkommande Fastighetsnämnd som i det här fallet ägde rum den 22 februari och därefter skulle förvaltningen fått de politiska direktiv de behöver för att komma vidare.

Samma situation med den nya beslutsgången skulle istället bli så här: Behovet av ett beslut uppstår den 12 februari, den 22 februari sammanträder Fastighetsberedningen som hanterar frågan och skickar ett förslag till Regionstyrelsens arbetsutskott den 20 mars som ger Regionstyrelsen ett förslag till beslut tills de sammanträder den 4 april. I bästa fall får då Fastighetsförvaltningen ett besked och eventuellt klartecken om fortsatt arbete eller ej. I värsta fall uppstår det frågor i regionstyrelsen som då skickar tillbaka ärendet till beredningen som sammanträder igen den 26 april, varpå nästkommande Regionstyrelse äger rum i slutet av maj, vilket motsvarar en fördröjning på tre månader. 

Den tröghet i systemet som förändringen innebär, gör det svårt för oss att känna att den kan vara av godo – i bästa fall rymmer den en from förhoppning av att det kanske skulle kunna komma något gott av det. I samma ärende låg även förslaget att Fastighetsberedningens ordförande skulle ha ett arvode på 40%, vilket är samma nivå som tidigare ordförande för Fastighetsnämnden skulle haft. En beredning som inte får fatta beslut har inte samma ansvar som en nämnd och därför fann vi det orimligt att ordförande får ett så pass stort arvode, särskilt med anledning av att regionens flesta andra beredningar har en nivå på 15%, vilket vi ansåg vara en mer rimlig nivå för en beredningsordförande. Därför föreslog vi att alla ordföranden för beredningar vara likställas till den lägre procentsatsen. 

Regionservice

Lasarettsköket i Falun
Vi har tidigare skrivit om den interpellation som vi ställde till servicenämndens ordförande Sebastian Karlberg (S) om vilka planer den nya majoriteten har för lasarettsköket i Falun. Under regionfullmäktige i februari fick vi ett svar. Det var uppenbart att Socialdemokraterna tyckte att frågeställningen var ansträngande för dom att svara på, med anledning av att de tidigare varit starkt kritiska till modellen att mat ska tillagas i Mora för att sedan transporteras till Falun. Svaret som gavs var att köket inte skulle rivas eller utrymmas och att samtliga inventarier som spisar, kokkärl med mera ska vara kvar.

De betonade att att de skulle säkerställa att det finns en beredskapskapacitet i Dalarna och att Faluns kök då ingår i det. Vi frågade då vad ordförande mer konkret menade med en bibehållen kapacitet om det innebar att köket i Falun även fortsättningsvis kommer ha samma personella resurser som tidigare. Det kunde ordförande inte svar på, utan han klargjorde att den nya majoriteten avser att verkställa tidigare fattade beslut om än med vissa oklara modifieringar.

Från senaste sammanträdet med Servicenämnden går det att utläsa att införandet utav regionens nya måltidssystem innebär kyld enportionsmat till patienterna. Vilket medför att det uppstår kostnadsminskningar för produktionsköket i Falun. Med det konstaterandet är det inte svårt att dra slutsatsen att personalneddragningar kommer att genomföras i köket i Falun. Det försämrar i praktiken förutsättningarna för en god krisberedskap på Falu lasarettskök, snarare än vad som tvärtom utlovats.

Under nämnden gavs även informationen att besparingarna som antas i grundförslaget som förvisso inte beslutats än, motsvarar ca 10 tjänster. Ingen person ska enligt förslaget sägas upp på grund utav en uppkommen arbetsbrist, däremot kan personal tänkas komma omplaceras till Vårdnära service. Den planen kan i sig vara olycklig eftersom kockar är en bristresurs och borde vara några regionen snarare borde vara måna om att behålla, än att omplacera till andra arbeten.

Vänsterpartiet kommer fortsättningsvis bevaka denna fråga och vi anser fortfarande att bibehållen kapacitet på Falu lasarett är både viktig och nödvändig, samt att vi behöver göra mer för att minska behovet av transporter i länet och att det nya måltidssystemet verkar i motsatt riktning för det. 

Detta var ett axplock av den politik som Vänsterpartiet drivit under februari månad 2023 och om du läst ända hit:
Tack för din tid!

Om du har några frågor, tveka inte att skriva ett mail och fråga. 

Väl mött,
Patrik Liljeglöd

 

UTTALANDE: Stärk folkbildningen

UTTALANDE

Stärk folkbildningen

Vänsterpartiet Dalarna ser med största oro på hotet mot folkhögskolorna från regeringen och SD. I Region Dalarna har Kent Ekeroth yrkat på att regionen ska ta sin hand från de egna folkhögskolorna. Lyckligtvis har SD i dagsläget inget reellt inflytande i regionen. Varken staten eller regionen tänker sig dock att kompensera folkbildningen för inflationen. Tvärtom vill regeringen ta bort satsningar på folkhögskolorna. 

Vi ser många anledningar till varför folkbildningsrörelsen borde stärkas, i motsats till vad som nu sker. Under de förutsättningar som nu råder med en försvagad ställning för demokratin och en svag ekonomi med förväntad ökande arbetslöshet, är folkhögskolorna viktigare än någonsin. Att lägga ned utbildningsplatser i ett läge där fler går ut i arbetslöshet och behöver nya kompetenser är en obegriplig politik. Vad gäller demokratifrågan är det dels ett tydligt uppdrag för folkbildningen att jobba för stärkande av demokratin. Viktigare är dock att folkhögskolorna under lång tid levererat goda resultat i frågan, vilket är väldokumenterat. Deltagare som genomgått en folkhögskolekurs är i högre grad engagerade i såväl debatt, politik som föreningsliv. Vi frågar oss med vilka bevekelsegrunder man vill undergräva en sådan verksamhet.

Det finns som sagt många anledningar att stärka folkbildningen. Här vill vi till sist lyfta ytterligare en anledning. Det allmänna skolväsendet har gått från det ena misslyckandet till det andra. Fler och fler ungdomar går igenom grundskola och gymnasium utan godkända betyg. Fler och fler ungdomar sitter hemma och går inte ens till någon skola. Folkhögskolorna kan inte lösa hela detta stora problem, men vi vet att många elever som misslyckas i det allmänna skolväsendet lyckas i folkhögskolan. Detta innebär en stor samhällsekonomisk vinst. Slår vi undan benen på folkhögskolorna, vänds detta till en samhällsekonomisk förlust och många personliga tragedier. 

 

Vänsterpartiet Dalarnas distriktsårskonferens
Folkhögskolan Malung
2023-02-04

Regeringen borde gett oss Sverigepriser på el i julklapp

Jag läser i mobilen att det har varit minus tio grader i Leksand under natten. Ringer min 86-åriga mamma och kollar hur läget är. Hon bor i hus som värms upp med el och sen eldar hon i köksspisen.

Att elda och få upp värmen tar tid. Kommer veden att räcka, kanske ska hon beställa mer. Det är tjocka tröjor som gäller inomhus. Jag oroar mig för att hennes elräkning ska bli alltför hög i vinter. För inte så länge sedan befann vi oss i en akut pandemi. Med dagliga presskonferenser från regering och myndigheter som informerade om smittläget.

Nu är det priserna på el som ligger högst på dagordningen. Jag har tittat på några presskonferenser som regeringen haft, men tycker att det saknas riktiga förslag på hur elkrisen ska lösas. Att vi behöver ett akut elprisstöd är klart och tydligt, men att inte också göra något åt orsaken till de höga priserna är rent av korkat.

Regeringen och Sverigedemokraterna när en våt dröm om kärnkraft som de basunerar ut dagligen. Det kan man tycka vad man vill om men det kommer inte att sänka elpriserna i närtid. Elprisstödet som nu föreslås är både orimligt och ologiskt. Hela 55 miljarder kronor ska betalas ut till hushåll och företag för förra vinterns höga elpriser. Detta utifrån en rekommendation från EU att stater bör stödja de hushåll som pressas av höga elräkningar.

Men förslaget kommer inte att stödja alla hushåll som pressas av höga elräkningar. Regeringen och Sverigedemokraternas elprisstöd gynnar främst dem med flera fritidshus, inte alla dem som sitter i ett litet hus på landet. Märkligt är även att den del av Sverige som har det kallast inte finns med i stödet.

Hela elfrågan har dock en djupare dimension som gäller själva konstruktionen av elprismarknaden. Fast få partier vill tala om det. Varför vill ingen prata om att vi producerar mer el än vi gör av med?!

Sammantaget under ett år har Sverige god tillgång till el. Sverige var Europas största exportör av el under första halvåret förra året. Kostnaden för att producera el i Sverige ligger på ungefär samma nivå hela tiden. Den har alltså inte ökat.

Varför har då elpriserna skenat? Jo, det är effekten av en dysfunktionell elmarknad som ser till att vi fått svajiga med ofta skyhöga elpriser. När elmarknaden får styra så är det Tyskland som bestämmer vårt elpris i Sverige. Så blir resultatet av att låta marknaden ta över samhällskritiska verksamheter, och det fungerar inte. Det har vi sett under lång tid. Dagliga exempel kan vi se inom sjukvården, skolväsendet och inte minst järnvägen.

Vänsterpartiet lade fram förslaget om Sverigepriser redan i somras. Att bara komma med olika elprisstöd löser inte det grundläggande problemet. Det är som att bara försöka lindra symptomen när man är sjuk fast det finns ett botemedel.

Det finns nämligen ett förslag som skulle sänka och stabilisera svenska konsumenters pris på el och samtidigt korrigera några av problemen med elprismarknaden. Och det är att införa Sverigepriser på el enligt den så kallade Bekenmodellen.

Den innebär att införa separata priser på den el vi konsumerar inhemskt och den vi exporterar. Det kommer att stabilisera de svenska elpriserna på den nivå de bör befinna sig sett till produktionskostnader, runt 40 öre per kilowattimme, utan att påverka vår möjlighet att fortsätta exportera fossilfri el till kontinenten.

Vänsterpartiet lade fram förslaget om Sverigepriser redan i somras. Att bara komma med olika elprisstöd löser inte det grundläggande problemet. Det är som att bara försöka lindra symptomen när man är sjuk fast det finns ett botemedel. Politikens ansvar är att se till att ingen betalar mer än nödvändigt för elen.

När jag kommer hem på kvällen ringer jag mamma igen. Hon har beställt hem mer ved och hoppas att den nu ska räcka över vintern.

Hörni, det är dags för ett eluppror. Inför Sverigepriser på el nu!

Kajsa Fredholm
Riksdagsledamot 
Vänsterpartiet

2022-01-10