Skip to main content

Prisökning i kollektivtrafiken mellan Falun–Borlänge är inte rätt väg att gå

Region Dalarna har möjligheten att göra just de förändringar som kollektivtrafiknämndens ordförande Abbe Ronsten (S) ger uttryck för i tidningen. ”(..) att utveckla biljettsystemet för att göra det enklare och mer attraktivt att resa, främst i våra starka transportstråk där vi ser en stor möjlighet att få fler resande!”

Ambitionen delar vi, men vi ser även att majoriteten med full kraft snubblar och faller på mållinjen, när de föreslår en 2-zons lösning som kommer göra Borlänge till en paria ur ett resandeperspektiv.

Vänsterpartiet har tidigare presenterat betydligt modigare förslag för kollektivtrafiken. Dock såg vi en möjlighet att genom smärre justeringar i liggande förslag åstadkomma större förändringar som skulle göra kollektivtrafiken just mer attraktiv. 

Vänsterpartiet föreslog att Dalarna skulle vara 1 zon, kompletterat med stadzoner, där Mora-Orsa skulle utgöra en gemensam stadszon. Det är ett alternativ som är 8 miljoner dyrare om antalet resenärer förblir oförändrat. Med ett helt enhetligt Dalapris ser vi bättre förutsättningar att uppnå målet med fler som väljer att resa kollektivt. Uppnås det målet, blir också den ökade kostnaden lägre.

Det är för oss obegripligt att Ronsten säger sig vilja göra prisbilden mer logisk och samtidigt föreslå en prisbild som så tydligt pekar på – res gärna i Dalarna, men undvik för allt i världen en resa som tar dig in eller ut ur Borlänge kommun.

Jag tror att åtminstone invånarna i ett av länets två största kommuner kommer att finna detta förslag både svårbegripligt och inte särskilt rättvist. I jämförelse med dagens pris kommer exempelvis enkelbiljetten mellan Falun och Borlänge öka med 21% vilket inte är rimligt om målsättningen är att antalet resenärer ska öka.

Det är Regionfullmäktige som slutligen bestämmer, Regionstyrelsen ger bara en rekommendation. Än finns det tid att ta rätt beslut, så ta chansen, det är en unik möjlighet att faktiskt göra kollektivtrafiken betydligt mer attraktiv. Till en förhållandevis låg kostnad dessutom.

 

David Örnberg (V)
2 vice ordförande, Kollektivtrafiknämnden
Region Dalarna

Patrik Liljeglöd (V)
Oppositionsråd
Region Dalarna

2023-09-25

Region Dalarna bör betala för undersköterskornas yrkesbevis

Från och med 2023 har undersköterska blivit en skyddad yrkestitel, en välkommen förändring som sätter tydliga ramar för yrkesutövningen inom vården och omsorgen. Detta är ett steg i rätt riktning för att säkerställa kvaliteten på vården och värna om patienternas säkerhet. 

Som arbetsgivare ser Region Dalarna positivt på detta initiativ och vill uppmana sina anställda att begära ut det nödvändiga intyget från Socialstyrelsen. Men som det är nu finns det ingen större drivkraft att hämta ut sitt intyg, det innebär enbart en kostnad för den enskilde, men ger inget mervärde förrän vederbörande skulle bestämma sig för att byta arbetsplats och lämna Regionen.

I en tid då vården står inför utmaningar som personalbrist och ökade krav på kompetens och kvalitet är det nödvändigt att uppmuntra undersköterskor att skaffa sina yrkesbevis. Att ha en skyddad yrkestitel är inte bara en symbolisk handling; det är en kvalitetsstämpel. Därför vore det mest rimligt att Region Dalarna som arbetsgivare tog kostnaden och på så sätt aktivt stödja och underlätta processen för att skaffa dessa intyg.

Som ersättare i Regionstyrelsens personalutskott har Vänsterpartiet givit uttryck för denna viljeinriktning, men fann lågt eller inget stöd hos övriga ledamöter. Detta trots att kostnaden för Regionen är närmast försumbar. Detta är olyckligt. Region Dalarna borde tänka om och se det strategiska värdet i att samtliga undersköterskor kan uppvisa bevis på sin utbildning och kompetens. 

Patrik Liljeglöd (V)
Oppositionsråd i Region Dalarna

2023-09-13

Sjukvårdspersonal ska ägna sig åt vård – inte angiveri

Den 18 september kommer Vänsterpartiets nämndinitiativ upp på Regionstyrelsen, där vi uppmanar Regionstyrelsen att ta ställning för att trygghet och tillit alltid ska prägla mötet med hälso- och sjukvården oavsett vem du är.

Nu när regeringen har tillsatt en utredning för att kunna utforma något som bäst kan beskrivas som en angiverilagstiftning, är det viktigt att vi som ansvariga för hälso- och sjukvård tidigt agerar. Vi behöver signalera att det förslag som regeringen på uppmaning av Tidöavtalet just nu arbetar på, strider mot grundläggande principer och nu gällande lagstiftning kring hälso- och sjukvård. Den som är i behov av vård ska vara trygg i att kunna söka den. 

Det är viktigt att förstå att en angiverilagstiftning med stor sannolikhet kommer kunna bli en avgörande faktor om liv kommer kunna gå att räddas eller inte. De som kommer drabbas av en sådan lagstiftning är de som redan idag befinner sig i en utsatt situation. Det kan handla om kvinnor som utsatts för trafficking, våld i nära relation eller drabbats av komplikationer under sin graviditet som kräver akut vård. Det är dessa och många fler, vars liv angiverilagstiftningen sätter på spel om en anmälningsplikt införs. Därför har Vänsterpartiet begärt upp frågan till Regionstyrelsen.

Glädjande i sammanhanget är att Centerpartiet genom Sofia Jarl redan aviserat att de tänker rösta ja för vårt initiativ. Det innebär att om vår begäran skulle fällas av Region Dalarnas majoritet så sker det inte genom deras försorg, såtillvida Centerpartiet inte gör ett tvärt omkast i frågan, men det har jag svårt att tro. Låt oss hoppas att Regionstyrelsens röstande ledamöter lägger en röst för trygghet, medmänsklighet och principen att möjligheten att rädda liv alltid ska vara överordnat. 

Låt Region Dalarnas budskap till regeringens och dess utredning, att hälso- och sjukvårdspersonalen ska ägna sig åt vård – inte angiveri.

 

Patrik Liljeglöd (V)
Oppositionsråd i Region Dalarna

Vänsterpartiets svar på “Hjälpmedelsshopen behövs!”

Den 28 juni skrev avsändaren “En hjälpande hand” en insändare i Dala-Demokraten om beslutet att lägga ner Hjälpmedelsshopen i Falun. Hen skrev att beslutet omedelbart bör rivas upp med citatet: “Det är inte rimligt att Region Dalarnas spariver måste gå ut över de svagaste i samhället.” Vänsterpartiet håller helt med avsändaren om detta och därför väljer vi nu att svara på detta.

När vi delgavs det första utkastet av den politiska majoritetens budget- och regionplan reagerade vi på att en av besparingarna var att just lägga ner hjälpmedelsbutikerna. Inte bara på Falu lasarett, utan alla butiker i hela regionen.

Inför det senaste sammanträdet med regionfullmäktige som tog plats i mitten på juni, där budget- och regionplan inför kommande år skulle fastställas, valde Vänsterpartiet en annan väg än den politiska majoriteten. Vi valde i vårt budgetförslag, som vi lade fram som ett annat alternativ, att samtliga hjälpmedelsbutiker i regionen skulle bibehållas i samma mån som tidigare.  

Självklart vet vi att regionen, såsom resten av Sverige, står inför stora ekonomiska svårigheter. Det ser mörkt ut på många håll och i och med detta behöver man planera budgeten extra varsamt. En budget- och regionplan ska alltid utgå från medborgarnas bästa, då det är vårt ansvar. Vänsterpartiet kan inte se att en nedstängning av hjälpmedelsbutikerna, som i sig är en ytterst liten besparing, på något sätt gynnar dalfolket. Och precis som “En hjälpande hand” skriver i sin insändare, kommer besparingen med största sannolikhet att ätas upp av kostnader för ökade vårdbehov och tidigarelagd hemtjänst.

När vi har ifrågasatt detta beslut och hur det är tänkt att de personer i behov av hjälpmedel ska kunna få den hjälp de behöver blir svaret att hjälpmedelsbutiken ska digitaliseras. Alltså ska man om man är i behov av hjälpmedel beställa det själv på nätet. 

Vi vet att många av de som är i behov av hjälpmedel är äldre och det är inte alla de som har tillgång till eller ens kunskaper om den digitala världen. Även för de som har den digitala kunskapen är det inte helt enkelt att beställa hjälpmedel online. Det finns ett enormt urval av hjälpmedel, även inom samma kategori, och hur man själv ska kunna avgöra vad som passar känns nästan omöjligt.

En viktig del för de personer som är i behov av hjälpmedel är just tillgängligheten, den samhällsnära servicen. Att butikerna finns i anslutning till sjukvården med kompetent personal är av största vikt. Därför håller Vänsterpartiet med “En hjälpande hand” – Hjälpmedelsshopen behövs!

 

Nathalie Nilsson (V)
Patrik Liljeglöd (V)
Region Dalarna

2023-07-05

Vänsterpartiets vägval hade varit bättre för Dalarna

Så har budget och flerårsplan för Region Dalarna klubbats av Regionfullmäktige. 

Trots goda ansatser i majoritetens förslag till budget finns det i flera delar en stor förbättringspotential, men tyvärr även direkt kontraproduktiva inslag som inte bidrar till någon nytta för Dalarnas befolkning. 

Det är förstås positivt att majoriteten liksom Vänsterpartiet ökar anslagen till Hälso- och sjukvårdsnämnden. Det är behövligt, men det är samtidigt djupt oroande att se att det i deras flerårsplan finns ytterligare åtgärder för att expandera de privata inslagen inom vården. Tidigare har vi hört att LOV inom BUP skulle kvarstå i två år för att sedan utvärderas. Men det är tydligt att majoriteten inte anser att man behöver invänta resultatet av den utvärderingen, för redan har man beslutat om förändringar som ska underlätta etablering av nya privata vårdcentraler samt öppnat upp för LOV inom fler områden. 

Vi vet att valfrihetssystemet har lett till att öka den geografiska ojämlikheten. Vi styr inte var företagen ska etablera sig, utan de gör det där det är som mest lönsamt, inte nödvändigtvis där behoven är som störst. Det försämrar regionens förmåga att prioritera och fördela vårdens resurser. En problembild som Socialdemokraterna åtminstone erkänner i retoriken, i handling blir deras agerande obegriplig. Mot bättre vetande lägger de fram en plan som aktivt ska bidra och prioritera att än mer skattemedel ska gå från vården, och hamna i aktieägarnas fickor i riskkapitalbolag världen över. 

Kollektivtrafiken är ännu ett område där majoriteten vill göra neddragningar i trafiken samt öppna upp för höjningar av biljettpriset. Det är ett vägval som med hög sannolikhet är kontraproduktivt. Om du ökar priserna och begränsar utbudet kommer lockelsen att välja den kollektiva resan radikalt minska. Vänsterpartiet vill istället att Dalarna görs till en zon och att priset för ett månadskort blir 300 kr. Det är en prisnivå som på allvar kommer kunna konkurrera med valet att ta den egna bilen. Idag har ca 5% av Dalarnas befolkning någon form av månadskort och det räcker att vi dubblerar antalet, dvs att var tionde person i länet köper månadskort, så innebär det en vändning på kollektivtrafikens negativa ekonomiska trend. Det är inte en orimlig målsättning och mer sannolikt än att tro att resandet ökar eller ens bibehålls om biljettpriset höjs.

Även kulturen i Dalarna har hårda år framför sig med majoritetens budget, med krav på besparingar som ger små effekter, men får stora konsekvenser för verksamheten. Även här väljer Vänsterpartiet en annan väg. Vi väljer att behålla de delar majoriteten har valt att skära ner på. 

Vi erbjöd en annan väg, en progressiv, mer jämlik och i klimatoffensiv riktning, men majoriteten valde att vara defensiva och i viss mån bakåtsträvande.

 

Patrik Liljeglöd (V)
Oppositionsråd i Region Dalarna

2023-06-14

 

Varför bedriver ni borgerlig politik, socialdemokrater?

Vilken blev egentligen den stora skillnaden i Region Dalarna efter att moderater bytts ut mot socialdemokrater i den politiska ledningen?

Det är en befogad fråga att ställa, framförallt mot bakgrund av de uttalanden och ställningstaganden som gjordes på senaste regionfullmäktige. När den politiska majoriteten med Socialdemokraterna i spetsen väljer att slopa tanken på att driva kollektivtrafiken i egen regi, släppa kravet på avgiftsfria sommarlovskort för ungdomar och att LOV inom BUP ska få fortsätta, trots att det var frågor som Socialdemokraterna gick hårt fram med under valrörelsen, blir en beklämd.

Till försvar för varför de ställer sig bakom att föra en i grunden borgerlig politik, deklareras från talarstolen, att Socialdemokraterna fortfarande är ideologiskt förankrade, men att de av pragmatiska skäl navigerar sin politik efter omständigheter som råder, snarare än att följa en karta. Jag föreställer mig ett byggarbetslag, som hamrar och spikar, gräver och murar, men låter bli att använda en ritning. Med lite tur blir det bra, men utan plan blir det förmodligen inte som man tänkt?

Det förklarar en del, varför Socialdemokratin i den nuvarande majoriteten är vilse och tycks irra planlöst mellan olika politiska beslut, bakbundna i ett majoritetssamarbete som gör dem maktlösa att bedriva den politik de själva egentligen tror på. Det är i grunden tragiskt och i mina ögon inte särskilt pragmatiskt.

Ordet pragmatisk betyder att vara nyttobetonad och resultatinriktad. Men vari ligger nyttan med att försvåra arbetet med en sammanhållen barn- och ungdomspsykiatri som det fortsatta LOV-experimentet innebär?

För Socialdemokraterna håller med oss, de är emot vinstdrivande företag i vården, men tycker ändå att det är en bra idé att låta spektaklet få fortsätta i åtminstone två år till, med motiveringen att de hoppas att de har fel och att införandet av LOV inte är så illa som de först trodde det skulle bli.

Jag kan bara dra slutsatsen att för Socialdemokraterna är det viktigare att sitta i regionens ledning och upprätthålla illusionen av makt, än att faktiskt göra något av det.

Tyvärr var det förmodligen inte heller den sista gången vi i regionfullmäktige kommer att få höra Socialdemokraterna bedyra att de i grunden håller med oss i Vänsterpartiet. Att det de sa i valet fortfarande är vad de tror på, men att de nu skakat hand om en annan politik än deras egna.

”Har en socialdemokrat tagit i hand om en sak, håller vi det”, sa Sebastian Karlberg. Det är hedervärt, men handslaget med väljarna som gav er era mandat fullmäktige, vad är det värt?

Inte särskilt mycket, när allt kommer kring.

 

 

Patrik Liljeglöd (V)
Oppositionsråd, Region Dalarna

När V säger ”stopp” till privatiseringar – då säger S ”kör på!”

Under senaste regionfullmäktige kom Vänsterpartiets motion om att avsluta privatiseringen, i andra ord Lagen om valfrihet (LOV), upp på bordet för ett slutgiltigt beslut. Föga förvånande avslogs motionen och “valfriheten” fortsätter.

Majoriteten påstår att det är just “valfriheten” som bidrar till högre kvalité i vården, trots att det inte finns några sådana exempel i Sverige. 

Vår motionär och tidigare oppositionsråd, Maja Gilbert Westholm svarade på påståendet med att säga att det inte är privatiseringar och valfrihet som leder till bättre kvalitet i hälso- och sjukvården:

“Det handlar om att vårdgivaren ser till att det finns välutbildad personal och tillgängliga resurser för att de ska kunna utföra ett gott uppdrag. Det handlar om att jag som patient ska bli lyssnad på, få kunskap om min sjukdom och vad som kan göras åt den. Det handlar också om att jag är delaktig i de beslut som tas.” 

Maja Gilbert Westholm, Vänsterpartiets tidigare oppositionsråd i Region Dalarna.

När motionen lämnades in, under föregående mandatperiod, var Socialdemokraterna med oss. De var så pass övertygade om att privatiseringen av Barn- och ungdomspsykiatrin skulle slå sönder hela verksamheten och drabba patienterna, att de fokuserade hela sin valrörelse kring just det – att stoppa vårdval BUP. 

Trots alla tidigare löften så var det Socialdemokraternas regionråd Sebastian Karlberg som argumenterade emot vår motion allra flitigast. Han som i valet kallade sig själv “riskkapitalisternas värsta fiende”

Sebastian berättade i sitt anförande också om att Socialdemokraterna kompromissat för att få lov att  ingå i majoriteten. Det största partiet i majoriteten är det parti som kompromissat och stoppat undan sin egen politik allra mest. Var det verkligen värt det?

“Det handlar om vi, när vi som parti, tar i hand med andra partier om att föra en viss linje, då är det det som gäller. Ett handslag med Socialdemokraterna , det gäller. Även om vi kanske får kompromissa om en del saker vi tycker är väldigt viktiga så ska man veta att de kompromisserna står vi upp för.”

Handslaget med väljarna då? Det handslaget man gör när man får ett förtroende som folkvald – det är tydligen inget Socialdemokraterna står upp för. Men handslag med sina politiska motståndare – det står de minsann upp för.

Vänsterpartiet står tydligt i politiken. Vi vet vad vi vill – och vi står för det – både innan och efter valet.

Vi vill att privatiseringen av BUP ska avskaffas NU!

1 maj-tal: Kajsa Fredholm

Kajsa Fredholm, Vänsterpartiets riksdagsledamot från Dalarna, höll tal på 1 maj-firandet i Falun:

I skolmatsalar runtom i Dalarna går inflationssiffrorna att avläsa i åtgången av köttbullar och potatis. Barnen äter mer av lunchen, särskilt på måndagar och fredagar. För på helgerna räcker maten hemma inte till för att bli mätt.

Många hjälporganisationer har fått en ny typ av hjälpsökande: arbetande småbarnsföräldrar som inte längre kan betala räkningar och mat och kläder till barnen.

Bakom den ekonomiska kriser finns flera orsaker som en svensk regering har små möjligheter att påverka. Rysslands angreppskrig mot Ukraina, effekter av pandemin till exempel.

Men hur djup krisen blir och hur bördorna fördelas är däremot något en regering definitivt kan påverka. Om den vill.

Det tragiska är, att när svenska folket nu står inför den svåraste ekonomiska krisen sedan 1990-talet så har vi en regering som inte verkar bry sig ett enda dugg om att försöka lindra dess effekter.

Bankernas utlåningsfest och den totala bristen på bostadspolitik har drivit upp bostadspriserna.

Åt detta gör högerregeringen och SD ingenting. I kör med bankernas privatekonomiska rådgivare och riksbankschefen uppmanar regeringen istället folk att ”bita ihop” och ”leta efter extrapriser i butikerna”.

Den här totala oviljan att agera är en skandal. När barn inte kan äta sig mätta och folk använder sina sparpengar för att betala hyra och räkningar är det en regerings skyldighet att göra något för att skydda sin befolkning.

För det är klart att det går. Vänsterpartiet har lagt fram en rad konkreta och genomförbara förslag på hur staten kan lindra krisen för vanligt folk:

  • Vi vill se ett skarpt avtal mellan regeringen och matkedjorna om sänkta priser på mat. 
  • Vi har föreslagit stöd till alla kommuner för att kunna erbjuda frukost till skolelever.

När barn och unga går hungriga måste politiken agera!

Vi har också föreslagit halverade avgifter i kollektivtrafiken och billigare barnomsorg. För många familjer skulle det innebära en stor skillnad i plånboken varje månad.

Och vi är tydliga med vad som är viktigt i krisen: Ta pengarna som går till RUT och lägg dem på att höja barnbidraget.

Allt det här säger högern nej till. Deras prioriteringar i krisen ser annorlunda ut. Till alla som tjänar över 50 000 kronor i månaden har dom istället gett tusen kronor i sänkt skatt per månad.

Samhällets slits isär av sådan ekonomisk orättvisa. För oss i Vänsterpartiet är det självklart att politiken istället ska minska klyftorna och garantera alla sin rättmätiga del av det välstånd vårt land producerar.

Alla ska ha råd att sätta mat på bordet, alla ska ha råd med en värdig bostad och ha pengar att leva för när räkningarna är betalda. Det är politikens ansvar.

Ingen har undgått de skenande elpriserna under vintern. Också detta skulle politiken kunna ändra på – det är bara viljan som saknas.

Det är hög tid för en krispolitik som fördelar bördorna rättvist, skyddar de mest utsatta och bygger samhället starkare för framtiden.

 

Kris i välfärden
Inflationen drabbar inte bara privatpersoner. Också sjukhus, skolor och äldreboenden känner av högre priser på el, mat och utrustning som de behöver.

Redan i höstas när högerregeringen och Sverigedemokraterna lade fram sin statsbudget stod det klart att de bestämt sig för att skära ner rejält på välfärden.

Det betyder att många kommuner i Dalarna kommer att tvingas spara och skära ner på förskolor, skolor och äldreomsorg. Detsamma gäller regionens sjukhus och vårdcentraler.

Man undrar vilken verklighet regeringen lever i… 

Det behöver inte se ut så här i Sverige. Vi är ett rikt land, ett land där medborgarna gärna bidrar efter förmåga för att alla ska ha tillgång till en bra sjukvård. Men om den viljan och det förtroende svenska folket har för vården ska upprätthållas krävs att politiken tar sitt ansvar och ger vården de resurser som krävs.

Samma sak gäller skolor, förskolor och stöd och omsorg till äldre och funktionshindrade.

Inget av detta borde vi spara och snåla på. Tvärtom bör ett klokt samhälle värna om de som arbetar i de här livsviktiga yrkena och ge dem de allra bästa förutsättningarna att göra sitt jobb.

SD är det största partiet i det styrande blocket. De nedskärningar som nu väntar i skolan, vården och omsorgen runtom i vårt land – det är Jimmie Åkessons nedskärningar.

 

Klimatkrisen
För en månad sedan konstaterade regeringens eget klimatpolitiska råd att Sverige för första gången på 20 år har en regering vars politik innebär ökade utsläpp av växthusgaser, istället för minskade.

Tidigare regeringar har gjort alldeles för lite. Nu har Sverige en regering som aktivt förvärrar situationen.

Man undrar om de inte förstår vad som händer mitt framför näsan på dem. Under våren har de italienska bönder som odlar råvarorna till standardrätter som pasta med tomatsås konstaterat att bristen på regn hotar hela produktionen.

Här i Sverige har vi istället drabbats av snösmockor långt in på våren. Även det är något vi kan vänta oss mer av när klimatet störs och förändras. Och i Sydostasien söker människor skydd från en brutal värmebölja, trots att den varmaste säsongen ännu inte har börjat.

Klimatförändringarna påverkar världens ekonomi och människors vardag här och nu. Och det är här och nu som vi måste agera för att bromsa dem. Det kräver politisk handlingskraft och mod att utmana de krafter som står i vägen för den omställning som måste ske.

Den så kallade marknaden kommer nämligen aldrig att lösa klimatkrisen. Marknadslogiken kommer alltid att sätta kortsiktiga vinster främst. Marknaden bryr sig inte om rättvis fördelning eller hela samhällets behov av fungerande transporter, mat och välfärd.

Det gör att högerpolitik aldrig kommer kunna ta oss från dagens fossilsamhälle till det hållbara samhället.

Därför måste politiken ta ansvar för klimatomställningen, styra och se till att det som behöver göras blir gjort.

I kontrast till SD:s och högerregeringens gnälliga motvilja mot att göra något alls, ser vi i Vänsterpartiet klimatomställningen som en möjlighet att bygga vårt samhälle starkare och göra livet bättre för de flesta.

Alla ska ha råd att åka kollektivt, därför vill vi se halverade biljettpriser i kollektivtrafiken och satsningar på järnvägen så att man kan lita på tågen.

Alla som behöver bilen ska ha råd med en elbil. Därför vill vi införa en elbilspremie som gynnar produktionen av billiga elbilar, ja, en folkelbil.

Vi vill investera i energieffektivisering av bostäder, vilket kommer att ge lägre boendekostnader.

Staten måste också ta sin del av ansvaret för att elektrifiera den tunga industrin som är en så viktig inkomstkälla för vårt land. Politiken måste lyssna på industrin och snabbt bygga ut förnybar energi i stor skala.

Vårt framtida välstånd och människors hälsa är beroende av att de här investeringarna görs här och nu. De måste göras i stor skala och med tydlig politisk riktning.

Vänsterpartiets klimatinvesteringsprogram är en politik för ett mer jämlikt och rättvist samhälle, där människor kan leva bra liv, bättre liv, i hela Dalarna.

Avslutningsvis vill jag säga att det står mellan högerns ”Var och en för sig själv” eller vänsterns ”Alla tillsammans”.

Och (V)i vet att det bara är alla tillsammans som kan skapa de förändringar som krävs.

Tack.

1 maj-tal: Patrik Liljeglöd

Patrik Liljeglöd, Vänsterpartiets oppositionsråd i region Dalarna, höll tal på 1 maj-firandet i Falun:
Då är vi här ännu en gång på första maj, arbetarrörelsens högtidsdag, och jag har fått äran dela mina ord med er.
Jag skulle kunna prata om 6- timmars arbetsdag med bibehållen lön. Jag skulle kunna tala om alla de som år dör på sin arbetsplats varje år. Jag skulle kunna prata om att vi behöver öka kraven på att återställa arbetsrätten. Jag skulle kunna prata om så mycket mer, som både hade varit viktigt och aktuellt. Men i år blir det något av ett revisorstal – då vår gemensamma ekonomi och bristen på aktiv ekonomisk politik, enskilt är vårt största hot i närtid efter klimatkrisen.
Sverige leds nu av en borgerlig regering, som tillsammans med SD beslutat om en statsbudget där staten vägrar att ta sin del av den nödvändiga kostnaden för vår gemensamma välfärd. För regeringen och SD har det varit viktigare att sänka skatter för de som redan har mest – dom rikaste – än att vi ska ha en fungerande vård, skola och omsorg ute i landet. Deras ovilja att agera skyller de på inflationen och försöker försvara sin passivitet med att de inte vill bidra till att öka inflationen än mer.
Problemet med den beskrivningen är att den bygger på en ren felaktighet. Det är nämligen inte en fungerande hälso- och sjukvård, att våra barn får den skolgång de har rätt till eller att våra äldre har en omsorg, som orsakat inflationen. Nej, det är vårt beroende av fossila bränslen som lagt grunden för det.
 
Rysslands vidriga anfallskrig mot Ukraina var den utlösande faktorn som fick energi- och drivmedelspriserna att skena. För att Europa inte varit tillräckligt omfattande i den nödvändiga energiomställning som behöver komma till stånd, inte minst för att kunna mildra en allt nära förestående klimatkatastrof.
 
Det är allvar nu, men vi har tyvärr en regering som i samarbete med Sverigedemokraterna väljer att blunda för den verkligheten.
På en av de borgerliga ledarsidorna skrevs nyligen angående Region Dalarnas ekonomi, att det var viktigt att skydda de fattiga mot Vänsterpartiets politik. Anledningen var att Vänsterpartiet varnade för att konsekvensen av att göra stora nedskärningar i vården för att täcka underskottet orsakad av regeringens och Sverigedemokraternas passivitet, vore katastrofalt.
När staten låter bli att ta ansvar så behöver vi finna andra sätt att möta det. Kan det innebära att vi behöver höja skatten i regionen, ja det skulle det kunna. Är det det vi primärt vill? Nej!
En skattehöjning har aldrig ett egenvärde, men det ledarskribenten missar att skriva eller reflektera över är:
Vad händer om vi inte ökar våra gemensamma intäkter?
För att tala klarspråk:
2023 är regionens kostnader 1,3 miljarder kr högre än budget. Om nedskärningar är vägen fram så kommer personalkostnaderna vara det första man ger sig på. För att komma åt den summan skulle det krävas att motsvarande 950 personer skulle få lämna sina arbeten. Det är inte svårt att föreställa sig vilken verkan det skulle få på vården. Ännu längre väntetider, mer lidande och död för de som behöver vårdens hjälp och insatser. Personalen som redan idag arbetar till sprängningsgränsen av vad som är möjligt, skulle avkrävas ännu mer för att kunna möta Dalfolkets behov och förväntningar. Alternativet vilket förmodligen skulle vara borgerlighetens våta dröm, vore att istället för att höja lönerna, sänka dom med runt 12%. Det är tack och lov inte möjligt.
Oavsett om det är svårt idag att locka människor till att arbeta inom vården – skulle det vara en omöjlighet efter en sådan neddragning.
Men det är viktigt att förstå att:
När ledarskribenten skriver att vi ska skydda den fattige från Vänsterpartiets politik, så beror det på att hen hellre ser ett samhälle där vi istället för att gemensamt finansiera vår välfärd, har ett där alla och envar måste ha sina egna lösningar för att säkerställa sin trygghet. Ett samhälle där den med en egen sjukvårdsförsäkring kan garanteras vård och den som är utan får vänta, om tid, resurs och möjlighet ges.
När den borgerliga ledarskribenten skriver att samhället måste skydda den fattige mot Vänsterpartiets politik, måste vi förstå att det inte är för den fattiges försorg, utan till försvar för den rikes privilegierade liv och höga inkomst. För i en borgerlig ledarskribents världsbild är ökade inkomstskillnader och ekonomisk ojämlikhet något bra, som ska sporra den fattige till än mer arbete och flit.
Tyvärr har under lång tid vårt gemensamma tillåtits att sakta monteras ned. Konsekvensen av det blir inte minst tydligt nu när inflationen slagit till som hårdast och drabbar just de med lägst inkomster och fattiga förhållanden som mest. När den som har det sämst ställt som mest hade behövt vår gemensamma kollektiva styrka, då väljer regeringen att låta henne stå ensam i sitt ångestval. Mellan el och värme eller mat på bordet. Om utvecklingen får fortsätta, kan en andra vågens fattig-Sverige likt den vi hade på 1800-talet snart vara över oss.
När regeringen och SD hellre ser skattesänkningar för de rikaste, än att säkerställa att Sveriges kommuner och regioner klarar sitt uppdrag och ekonomi. Då kommer kraven på besparingar, då kommer kraven på att den som arbetar i det offentliga ska få arbeta fler timmar för samma lön eller med sämre villkor. Sen kommer neddragningarna, samma arbete förväntas utföras på färre antal huvuden.
När regeringen och SD hellre ser skattesänkningar för de rikaste, än att säkerställa att Sveriges kommuner och regioner klarar sitt uppdrag och ekonomi. Då hotar en kris med möjliga massuppsägningar bortom nästa hörn, inte kortsiktigt, men om nuvarande regering tillåts fortsätta på inslaget spår och inte gör något, är det där vi slutligen hamnar. Det kommer inte bara drabba de som offentligt anställda, utan en sådan utveckling kommer skölja likt en våg över hela vårt samhälle, med allt vad det innebär.
Det blir så när en borgerligt individualistisk politik får råda. Då ställs arbetare mot arbetare – vem ska ha arbetet kvar och vem ska vara utan. Då blir frågan om vilken räkning som inte ska betalas ditt val och din ekonomiska prioritering och inte en del av vårt gemensamma ansvar för hur människor ska ha det i vårt samhälle.
 
Det är ingen slump att regeringens och SD budget ser ut som den gör. När välfärden underfinansieras på detta sätt, kommer den slutligen krackelera och i takt med det upphör människors tilltro till våra gemensamma kollektiva lösningar. Och med det öppnas det upp för en helt annan typ av samhällsplanering och struktur, där kvaliteten på utbildning, vård och skola, tillgång till kultur och kvalificerat arbete kommer vara sammankopplad med din sociala status och tjocklek på plånboken.
Vänsterpartiet vägrar en sådan utveckling och när regeringen sviker folket i Sverige, folket i Dalarna, så behöver vi kliva fram och visa att en annan väg är möjlig. Vänsterpartiet kommer vara den rösten och våra förslag och vår politik kommer vara den som skyddar de svagaste i samhället mot en individualiserad borgerlig politik.
 
Läget är svårt, men vi är inte ensamma. Dalarna är en av Sveriges 20 regioner, men vi drabbas samtliga av regeringens orimliga och ojämlika ekonomiska politik, som för att citera Peps Persson “ Gör den fattige så fattig och den rike så förbannat rik”.
Men idag är ingen dag att tryckas ned av den orättfärdiga politik och de ojämlika villkor som den drabbar oss, nej idag är en dag att resa sig. Det är en dag där vi ska återfinna arbetarkampen från förr och samla oss i kraften i att vi med en gemensam röst besitter makten att förändra.
 
Tillsammans kan vi hjälpas åt att få fler att höja sina blickar och se bortom sin egen gård. Vi kan och vi måste, tala med en granne, skriv till en vän, din bror och din syster. Lyssna och reagera när du hör själviskheten tala hos någon annan – visa på att vi är inte ensamma utan vi är många och när vi hjälps åt blir det bättre. Vi har möjlighet att ta ett gemensamt ansvar för att alla kan få det bra i Sverige och att alla i Sverige behövs.
Det behöver vi, om vi som samhälle och individer ska klara framtiden, för oavsett vad den borgerliga individualistiska politiken tror, så är vi alla beroende av och en del av varandras liv.

Det är dags att sluta ta undersköterskan för givet

Jag har lyssnat på debatten, läst flertalet förslag och hunnit delta på möten i Region Dalarna, där framtidens kompetensförsörjning i vården varit en brinnande fråga och  en välgrundad anledning till oro. Det är ett tufft läge med personalbrist som leder till övertid som övergår i överarbete som i sin tur leder till sjukskrivningar, och ett behov av än mer övertid växer med det. 

Olika ideér för att uppmuntra sjukvårdens personal lyfts fram, ofta i form av olika slags bonusar för att uppnå kortsiktiga lösningar på långsiktiga problem.  Visst, vi har ett akut läge här och nu som måste lösas, samtidigt inser jag snart att många av förslagen är ensidigt fokuserade på läkare och sjuksköterskor. Det är såklart otroligt viktiga arbetsgrupper, men den yrkeskår som utgör nära en tredjedel av Regionens samtliga anställda tycks ha glömts bort, eller tagits för given. Det är undersköterskan, den som oftast har det nära samspelet med patienten, det ständigt närvarande vakande ögat och den som sköter den närmaste omvårdnaden. En yrkesgrupp som är oumbärlig för att hela kedjan av vård ska fungera och en yrkesgrupp som det redan idag, i likhet med sjuksköterskor och läkare, lider brist av. 

Därför blir det inte bara märkligt, utan framstår som rent utav oförskämt att ta del av det förslag som ska ge en sjuksköterska i ett arbetslag 3000 kr/mån och undersköterskan inget, trots att behovet och bristen på dem bägge är lika stora. Det är tyvärr inte heller en engångsföreteelse, vi har sett det förut. Minns debatten från förra sommaren där sjuksköterskan erbjöds 15 000 kr per flyttad semestervecka, medan den lediga tiden för undersköterskan i samma lag värderades  6000 kr lägre. 

Vi måste flytta fokuset från detaljerna och se helheten, där varje del är lika viktig. En lösning som ofta nämns är vidareutbildning, där undersköterskor ska uppmuntras till att skola om sig till sjuksköterskor , vilket inte är fel i varje enskilt fall. Men vi måste samtidigt förstå att varje undersköterska som vidareutbildas till sjuksköterska kommer lämna en tom plats efter sig och någon annan kommer behöva rekryteras för att utföra dennes arbetsuppgifter. När det då varken växer läkare, sjuksköterskor eller undersköterskor på träd, innebär det endast att vi förflyttat problemen från en länk till en annan i kedjan. 

För att verkligen närma oss en lösning behövs det mod att ta tag i en helomvändning i hur det utförda arbetet värderas. Vill vi i samhället ha en fungerande vård, så måste vi kunna bemanna den och lyckas vi inte göra det, betalar vi förmodligen för lite, både i lön och arbetsvillkor.

Det kommer att kosta, men ytterst måste vi ställa oss frågan: Vill vi ha en jämlik tillgång till vården, där alla oavsett ekonomi, kan få hjälp vid behov? Då måste vi vidta mått och steg.

 

Patrik Liljeglöd (V)
Oppositionsråd, Region Dalarna

Kollektivavtalets dag

KOLLEKTIVAVTALETS DAG

 

Idag den 17 mars är det kollektivavtalets dag. En dag då vi uppmärksammar – och uppskattar – våra kollektivavtal extra mycket.

Tack vare att fackföreningsrörelsen samverkat med arbetarrörelsens partier har vi åstadkommit det vi idag många gånger kanske tar för givet. Bland annat trygga löner, rätten att organisera oss, strejka, reglerad arbetstid, rätt till semester, anställningstrygghet, pension och mycket annat.

Det är ca 90% av arbetstagarna omfattas av kollektivavtal idag. Det är en bra siffra, men vi måste uppnå 100%. De personer som idag står utan kollektivavtal är ofta unga och utlandsfödda. Det är inte rätt, alla ska omfattas av rättvisa arbetsvillkor.

Den fackliga kampen är nödvändig för att vi ska nå målen. Vänsterpartiets fackligt-politiska arbete fortsätter, men det är tillsammans vi åstadkommer stordåd. Bli medlem i Vänsterpartiet – och organisera dig fackligt!

 

Bli medlem här: Välkommen till Vänsterpartiet!
Fackligt nätverk: Vänsterpartiets fackliga nätverk
Fackligt-politiska program här:  facklig-politisk-plattform-2022.pdf (vansterpartiet.se)

8 mars

Internationella kvinnodagen är en dag där kvinnors roll i samhället, både historiskt och i nutid, uppmärksammas. Vi vet att samhället vi lever i, även i Dalarna, inte är jämställt och att kvinnor lever under sämre villkor än vad män gör. 

Enligt en mätning som Europeiska jämställdhetsinstitutet gjorde 2022 är Sverige det mest jämställda landet i EU. Det är såklart fantastiskt, men det betyder inte att vi är där vi behöver vara. Så länge kvinnor är underordnade män, har sämre löner och villkor, sämre pensioner, större ansvar över barn och hem och blir utsatta för mäns våld, behöver vi kämpa för kvinnors rättigheter. 

Arbetet för jämställdhet pågår varje dag, i varje beslut vi tar. Det är inte en sakfråga, utan det är något som påverkar alla aspekter i samhället, och därför har vi en feministisk analys i alla våra politiska frågor.