Under det senaste sammanträdet med regionfullmäktige, som ägde rum den 20 februari, ställde Moderaterna en interpellation till Vårdvalberedningens ordförande Lisbeth Mörk-Amnelius (DSP). Frågan från Moderaterna var varför majoriteten inte också inför LOV (lagen om valfrihet) inom vuxenpsykiatrin, så som det gjordes med BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) under förra mandatperioden. 

Moderaterna får det att låta som om införandet av vårdval BUP skulle vara något av ett framgångsrecept. Vilket vi inte kan hålla med om. Utifrån den data som finns publicerad går det att konstatera att köerna till BUP i sin helhet inte har minskat utan att utvecklingen snarare gått åt motsatt riktning. 

Tyvärr har den förra mandatperiodens politiska ledning på ett allvarligt sätt försummat regionens egna Barn- och ungdomspsykiatriverksamhet, genom att ge dem kraftigt försämrade ekonomiska förutsättningar. Det har som bekant resulterat i att verksamheten drabbats av vad som skulle kunna beskrivas som en massiv personalflykt. Utifrån det perspektivet är det snudd på ett mirakel att den egna verksamheten inte havererat helt. 

Verksamhetens självförtroende är dock ordentligt stukat. Den förälder som idag får beskedet att deras barn att satt på väntelista får i beskedet en rekommendation att i första hand vända sig till någon av de privata vårdgivarna, som Region Dalarna handlat upp,  sedan i andra hand ges möjligheten till utredningen av regionens egna barn- och ungdomspsykiatri. Därefter sänds en flera sidor lång lista av de olika företag som kan genomföra utredningen istället. Det är en djungel av företagsnamn, med i varierande klatschiga eller intetsägande namn som möter vårdnadshavarna. Vilket företag låter mest trovärdigt? När man sen får syn på var de har sin lokalitet, går det att konstatera att de flesta har sin verksamhet i Stockholm och vissa så pass lång borta som i Lund och Malmö.

Även om de upphandlade utredningsföretagen inte är en del av LOV inom BUP, så går det att konstatera att Region Dalarna numera förhåller sig till de upphandlade privata verksamheterna som om det vore LOV som gällde även här. Det är dessutom bara en tidsfråga innan även LOV-listan förvandlas till samma djungel av obegripliga “valmöjligheter” omöjliga att för den enskilde att kunna utvärdera.

Som medborgare, förälder och patient ska jag kunna lita på att den vårdinsats jag eller mina närmaste får ges vi för att vi behöver den.

 Det är förstås ett grundläggande systemfel att det ska vara upp till vårdnadshavarna att behöva ta ansvar för att valet av utförare är det rätta. Det rimligaste hade istället varit faktiskt satsa på den egna verksamheten och ge den förutsättningar att lyckas. BUP har ett stort och viktigt uppdrag som vilar på sina axlar och det är vårt ansvar att de ska kunna lyckas. Socialdemokraterna har hela tiden varit överens med oss i den analysen och det är därför mest sorgesamt att se, nu när de sitter vid makten, att dessa förbättrade förutsättningar lyser med sin frånvaro, åtminstone i budgetsiffror.  

Som medborgare, förälder och patient ska jag kunna lita på att den vårdinsats jag eller mina närmaste får ges vi för att vi behöver den. Inte att vi ges den för att det är en lukrativ insats som ges i syfte att maximera vinst och aktieutdelningar till bolag och personer vars intresse för produkten (det vill säga vården) är obefintlig och endast en siffra som ökar deras tillgångar på banken. 

Vårdvalsberedningens ordförande svarade på frågan med att de inte har för avsikt att införa detta spektakel till ordning även i Vuxenpsykiatrin, till Vänsterpartiets stora glädje. 

Frågan som egentligen borde ställas och den bör särskilt riktas till Socialdemokraterna i den politiska ledningen:
Varför avvecklas inte LOV inom BUP?

 

Patrik Liljeglöd
Oppositionsråd Vänsterpartiet

2023-03-01

Uppdaterades: 01 mar 2023