Skip to main content

Etikett: undersköterskor

Det är dags att sluta ta undersköterskan för givet

Skrivet av nathalie den . Postad i Debatt. Inga kommentarer till Det är dags att sluta ta undersköterskan för givet

Jag har lyssnat på debatten, läst flertalet förslag och hunnit delta på möten i Region Dalarna, där framtidens kompetensförsörjning i vården varit en brinnande fråga och  en välgrundad anledning till oro. Det är ett tufft läge med personalbrist som leder till övertid som övergår i överarbete som i sin tur leder till sjukskrivningar, och ett behov av än mer övertid växer med det. 

Olika ideér för att uppmuntra sjukvårdens personal lyfts fram, ofta i form av olika slags bonusar för att uppnå kortsiktiga lösningar på långsiktiga problem.  Visst, vi har ett akut läge här och nu som måste lösas, samtidigt inser jag snart att många av förslagen är ensidigt fokuserade på läkare och sjuksköterskor. Det är såklart otroligt viktiga arbetsgrupper, men den yrkeskår som utgör nära en tredjedel av Regionens samtliga anställda tycks ha glömts bort, eller tagits för given. Det är undersköterskan, den som oftast har det nära samspelet med patienten, det ständigt närvarande vakande ögat och den som sköter den närmaste omvårdnaden. En yrkesgrupp som är oumbärlig för att hela kedjan av vård ska fungera och en yrkesgrupp som det redan idag, i likhet med sjuksköterskor och läkare, lider brist av. 

Därför blir det inte bara märkligt, utan framstår som rent utav oförskämt att ta del av det förslag som ska ge en sjuksköterska i ett arbetslag 3000 kr/mån och undersköterskan inget, trots att behovet och bristen på dem bägge är lika stora. Det är tyvärr inte heller en engångsföreteelse, vi har sett det förut. Minns debatten från förra sommaren där sjuksköterskan erbjöds 15 000 kr per flyttad semestervecka, medan den lediga tiden för undersköterskan i samma lag värderades  6000 kr lägre. 

Vi måste flytta fokuset från detaljerna och se helheten, där varje del är lika viktig. En lösning som ofta nämns är vidareutbildning, där undersköterskor ska uppmuntras till att skola om sig till sjuksköterskor , vilket inte är fel i varje enskilt fall. Men vi måste samtidigt förstå att varje undersköterska som vidareutbildas till sjuksköterska kommer lämna en tom plats efter sig och någon annan kommer behöva rekryteras för att utföra dennes arbetsuppgifter. När det då varken växer läkare, sjuksköterskor eller undersköterskor på träd, innebär det endast att vi förflyttat problemen från en länk till en annan i kedjan. 

För att verkligen närma oss en lösning behövs det mod att ta tag i en helomvändning i hur det utförda arbetet värderas. Vill vi i samhället ha en fungerande vård, så måste vi kunna bemanna den och lyckas vi inte göra det, betalar vi förmodligen för lite, både i lön och arbetsvillkor.

Det kommer att kosta, men ytterst måste vi ställa oss frågan: Vill vi ha en jämlik tillgång till vården, där alla oavsett ekonomi, kan få hjälp vid behov? Då måste vi vidta mått och steg.

 

Patrik Liljeglöd (V)
Oppositionsråd, Region Dalarna

När illusionen om handlingskraft tar bort effekten av det egentliga arbetet

Skrivet av nathalie den . Postad i Debatt. Inga kommentarer till När illusionen om handlingskraft tar bort effekten av det egentliga arbetet

Vem ska arbeta i vården i framtiden och var hittar vi de med rätt utbildning och kompetens?
Problembilden som redan för 10 år sedan målades upp om framtiden, är nu ett verkställt faktum. Det saknas läkare, sjuksköterskor, tandläkare, tandhygienister och inom kort även undersköterskor. 

Region Dalarna är inte ensamma om denna situation, även i företagsvärlden ropas det efter människor med rätt kunskaper för att kunna möta dagens och framtidens behov. Kort sagt vi är till antalet färre än de som behövs. Utifrån det perspektivet torde arbetslösheten i Sverige kunna vara obefintlig om bara rätt åtgärder, stöd och strategier tas fram och genomförs.

Regionstyrelsens arbetsutskott föreslog under sammanträdet den 13 februari att inrätta ett Vårdkompetensråd för Region Dalarna. Det kan absolut vara en väg framåt, men med det faktum att det redan finns en verksamhet och nämnd som ska hantera just dessa frågor, gör att beslutet för mig skaver rejält. 

Regionala utvecklingsnämndens ansvar, vid ett snabbt ögonkast, beskrivs med att deras uppdrag är att “sätta mål och prioriteringar i det regionala kompetensförsörjningsarbetet”. Det står också att nämndens ansvar förutsätter att det samverkas med kommuner, myndigheter, näringsliv och civilsamhälle. Så till stor del har alltså nämnden samma ansvar som det tilltänkta vårdkompetensrådet ska ha. 

Lämpligt nog var Birgitta Sacrédeus (KD), ordförande för Regionala utvecklingsnämnden, på plats under arbetsutskottets sammanträde. När jag ställde frågan om införandet av ett nytt råd var nödvändigt fick jag svaret att ett Vårdkompetensråd skulle kunna arbeta mer “hands on” än vad nämnden gör, och då också vara mer insatt i just sjukvårdens behov.

Om det är så att ordförande för Regionala utvecklingsnämnden känner att nämndens mandat är begränsat på något sätt, så vore det isåfall mer rimligt att be Regionfullmäktige om det uppdraget, snarare än att bygga upp en ny organisation som i stora delar ska göra samma arbete som redan görs idag. Detta Vårdkompetensråd riskerar att, förutom att skapa dubbelarbete, skapa en intern förvirring om vem som ska ansvara för och göra vad, när gränserna för ansvar överlappar varandra. Risken för dubbelkommando är dessutom uppenbar. 

Osvikligt kan jag inte låta bli att, ännu en gång i mitt politiska liv, fundera på de ord Gaius Petronius, (död 66 e.kr) lär ha sagt:

“Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering.”

Jag är rädd att det är just det beslutet innebär, att det är illusionen om handlingskraft och duglighet som åstadkoms, medan effekten av beslutet riskerar att leda till raka motsatsen.

 

Patrik Liljeglöd
2023-02-14

Bemanningsföretag är ett ekonomiskt haveri för vården i Dalarna

Skrivet av nathalie den . Postad i Debatt. Inga kommentarer till Bemanningsföretag är ett ekonomiskt haveri för vården i Dalarna

Det är ett samhällsekonomiskt haveri att Sverige har tillåtit bemanningsföretag i välfärden.
Att bemanna med hyrpersonal både gröper ur förutsättningarna för kontinuiteten inom vården och gör den mycket dyrare. I praktiken betalar vi mer och får mindre.

Vården är satt i ett utpressningsläge, där behovet av personal är större än tillgången. En situation som friskt utnyttjas av bemanningsföretagen.

Regionens användning av hyrpersonal leder till en ekonomisk snedfördelning som gynnar bemanningsföretagen och det får regionens egna personal betala priset för med sämre förutsättningar. Genom bland annat en ohållbar och oanständig lönebildning och en sämre arbetsmiljö.

Under 2022 har Region Dalarna hyrt in i genomsnitt 113 läkare och 13 sjuksköterskor per månad, till en kostnad som motsvarar cirka 400 anställningar i den egna verksamheten. Trots det beslutade Region Dalarna nyligen att godkänna ett nytt avtal för hyrpersonal. Det till ett värde av närmare 250 miljoner kronor årligen i upp till fyra års tid.

När avtalet enhälligt godkändes av regionstyrelsen, gjordes det utan några efterföljande glädjerop. Vi är fast i ett system och för att inte riskera patientsäkerheten genom uteblivna vårdinsatser på grund av personalbrist, fick svaret lov att bli ja.

Det är absolut nödvändigt att lagstifta om ett nationellt förbud för vinstdrivande bemanningsföretag i välfärden.

Men kärnan i problemet är egentligen inte avtalet i sig, utan att Sverige har försatt sig i ett läge där bemanningsföretag blivit en nödvändig pusselbit i regionernas personalpolitik. Startskottet för det skapades 1993, när den borgerliga regeringen öppnade upp i lagen och gjorde det möjligt för vinstdrivande bemanningsföretag att verka gentemot det offentliga.

Men dörrar som öppnats kan givetvis också stängas igen. Med facit i hand är det också det mest rationella och rimliga. Det är absolut nödvändigt att lagstifta om ett nationellt förbud för vinstdrivande bemanningsföretag i välfärden.

En sådan lagstiftning skulle även innebära att regionerna ges möjlighet till att använda gemensamma skattetillgångar på ett mer samhällsekonomiskt och ändamålsenligt vis. Men med nuvarande regering är sannolikheten för en sådan förändring tyvärr högst osannolik.

Det är inte en lösning att avtala bort problemet, det är bara en symtomlindring. Bemanningsbranschen har blivit elefanten i det politiska rummet. Något som alla ser men som ingen vill prata om och på så sätt tillåts det fortsätta, om än med en grymtande acceptans.

Det är genom en ny lagstiftning en förändring kan ske och därför måste fler tala om den klampande elefanten, istället för att undvika den.

Patrik Liljeglöd
Oppositionsråd Region Dalarna
Vänsterpartiet

2022-12-06