Hälso- och sjukvårdslagen slår fast att god hälsa och en vård på lika villkor ska ges hela befolkningen. Det betonas att den vård som ges ska ske med respekt för alla människors lika värde och för den enskildes värdighet och att den med störst behov ska ges företräde till vården.

För att uppnå vård på lika villkor, krävs det att vården är skattefinansierad. Det är det enda sättet vi kan garantera allas rätt och tillgång till hälso- och sjukvård på lika villkor. Vi vet att andra länder i världen har ett hälso- och sjukvårdssystem som bygger på den enskildes förmåga att teckna olika former och nivåer på sjukvårdsförsäkringar. Sådana osolidariska system skapar inte lika villkor för hela befolkningen, utan premierar dem med högst inkomst först. Den typ av hälso- och sjukvårdssystem vill vi inte ha i Sverige och det strider mot principen störst behov, först vård. 

Tyvärr ser vi en utveckling mot att liknande försäkringslösningar bryter sig in i den svenska modellen. Vi måste se och förstå att det är systemhotande.

På likartat sätt, bör man också se på vad ökade krav på egenfinansiering för med sig. När Regionen höjer avgifterna för sjukvårdsbesök, samtidigt som de olika högkostnadsskydden ökar sina tak, så bidrar det till en ökad ojämlikhet. Den oreserverade rätten, de lika förutsättningarna och tillgången till regionens hälso- och sjukvård gäller då inte längre alla, bara de som har råd. 

Äldre och personer med psykisk ohälsa eller som lider av annan långvarig sjukskrivning, är en grupp som särskilt drabbas när avgifterna höjs. Deras ekonomiska situation är inte sällan ansträngd och kostnader för vård och medicin kan i många fall bli ekonomiskt betungande. Risken att den som är fattig, avstår nödvändig vård eller andra hälsoinsatser ökar. Vi vet att alltför många drabbas och att hälso- och sjukvården därmed inte uppfyller kravet, att kunna ges på allas lika villkor. Därför menar vänsterpartiet att vi successivt behöver arbeta för en systemförändring vars mål är att kunna avveckla avgifterna i hälso- och sjukvården helt. Som ett första steg i den riktningen har därför Vänsterpartiet föreslagit att ett vårdcentralsbesök ska inte kosta mer än 50 kronor. 

Patrik Liljeglöd
Oppositionsråd, Region Dalarna

2025-04-27

Det är inte svårt att göra rätt när det är lätt. Det svåra är att göra rätt när det är svårt. 

När det gäller etiska ställningstagande, så är det just i utmanande tider som behovet av etisk vägledning har störst värde. Det är av yttersta vikt att förstå och ta hänsyn till det uppdrag Region Dalarna har. Region Dalarnas överlägset största verksamhet är hälso- och sjukvård, vårt uppdrag är att rädda liv och främja hälsa. Det är ett uppdrag som måste genomsyra Region Dalarnas i sin helhet, i alla de delar där Regionen är verksam. Det inbegriper även var vi placerar de medel vi förfogar över. 

Detta blir särskilt påtagligt med hänvisning till att svensk vapen- och försvarsindustri exporterar till andra länder, något vi i Region Dalarna inte har rådighet över. I förlängningen innebär det att Region Dalarna, om våra placeringsriktlinjer tillåter,  blir indirekt medskyldiga till att vi indirekt bidrar till det våld och död som svenska vapen för med sig runtom i världen. 

Därför är det enda rätta att inte genomföra ändringar i direktiven och därmed inte tillåta placeringar i svensk vapen- och försvarsindustri.

Patrik Liljeglöd (V)

Det beslut som aldrig borde ha tagits, har rivits upp!
 
Långt innan beslutet tog var Vänsterpartiet ute och mötte Falu- och Borlängebor och upplyste om konsekvenserna av den kommande zonindelingen i länet. Många var förskräckta och några trodde först inte att det var sant.  Vänsterpartiet drev tidigt den politiska linje som skulle gett invånarna i Dalarna ett mer rättvist pris. Vår hållning är fortfarande att Dalarna ska utgöra en zon och att kostnaden för ett månadskort är förhållandevist lågt (ca 650 kr/mån). Vänsterpartiets förslag är grundat på en rättvisemodell som gör det enklare och prisvärt att resa för alla invånare. 

Att vi i länet ska ha en fungerande kollektivtrafik kräver också att vi har råd att resa kollektivt. Vi kan alla se fördelar med kollektivt resande, men vi nämner inte minst klimatnyttan och det faktum att långt ifrån alla har råd idag att skaffa körkort och bil. Andra väljer aktivt bort bilen till förmån för andra färdsätt. 

Att modellen som majoriteten i Regionfullmäktige skulle slå helt fel var redan initialt vår övertygelse. Nu har dessutom Kammarrätten beslutat att den orättvisa prismodell som försämrar förutsättningar för kollektivt resande i Borlänge och Dalarna är diskriminerande och därmed olaglig. 

Med Kammarrättens dom i ryggen har nu Region Dalarna chansen att göra om och göra rätt och vi förväntar oss att man på ett bättre sätt nu kan ta till sig av Vänsterpartiets förslag som gör det enklare att resa, blir billigare och skulle innebära ett stort steg för ett bättre klimat. 

Patrik Liljeglöd (V)
Oppositionsråd, Region Dalarna

Rikard Rudolfsson (V)
Gruppledare, Borlänge kommun

Det har snart gått ett år sedan majoriteten i Region Dalarnas hälso- och sjukvårdsnämnd beslutade att dra ner på vårdnära service (VNS) uppdrag. Det innebar att bland annat städning, ansvar för förrådsinventering och beställningar, patienttransporter m.m. som tidigare VNS-personal utfört, nu är arbetsuppgifter som tilldelats undersköterskorna. 

Kort efter beslutet drabbades en vårdavdelning på Ludvika lasarett av ett utbrott av multiresistenta bakterier. Det må vara en olycklig slump eller ett sammanträffande, men det sätter fingret på vikten av att städning utförs av den yrkesgrupp som har bäst kompetens för arbetsuppgiften. Vi vet att vården är hårt belastad, stressen är påtaglig och att i det läget lägga något viktigt som städning på undersköterskor vars primära arbetsuppgift ska vara att vårda patienter, menar vi är vårdslöst.  

Med anledning av den påtagliga risken för patientsäkerheten, initierade Vänsterpartiet ett ärende till Hälso- och sjukvårdsnämnden att VNS bör utföra systematiska kontroller för att säkerställa renligheten på regionens alla vårdinrättningar. VNS utför idag nämligen bara kontroller på de ställen där de stått för städningen. I samband med vår ärendebegäran ställde vi också frågan om verksamheten såg några risker med att arbetsuppgifterna nu förflyttats. Svaret bekräftade att det fanns en ökad risk för patientsäkerheten och en tuffare arbetsmiljö för vårdpersonalen. 

I oktober initierades ärendet och nu i februari kom det upp för beslut. Utfallet blev att majoriteten inte fann någon anledning att bifalla vårt initiativ. Städning och kontroll av städningens kvalité ska ske genom egenkontroll av undersköterskorna själva. Majoriteten verkar anse att undersköterskorna har för lite att göra…

Majoritetens ställningstagande kan få allvarliga konsekvenser som ytterst riskerar att drabba patienten. För rent krasst, städning och renhållning av den kvalitet som krävs inom vården, förutsätter en yrkesgrupp som besitter rätt kompetens och utbildning för detta. Att förlita sig på att undersköterskorna ska vara de som kvalitetssäkrar att det är rent är otroligt riskfyllt. Samma undersköterskor, vars primära fokus är vård, ska inte bara i förbifarten hinna städa, de ska också bedöma och säkerställa att städningen är tillräckligt väl utförd.

Drygt en tredjedel av alla vårdskador beror på vårdrelaterade infektioner, det är kostsamt för regionen och det innebär både lidande och fara för patienter när det inträffar. Därför har vi inte råd att inte ta den här frågan på allvar och majoritetens vägval i frågan väcker bestörtning. 

Patrik Liljeglöd (V)
Oppositionsråd, Region Dalarna

2025-02-25

Nu behöver vi ett solidariskt samhällsbygge mer än någonsin. För att åstadkomma det räcker det inte att hålla ett tal med uppmanande ord, om vi människor ska vara snälla, omtänksamma och känna tillit till varandra. Det behövs förstås, men måste också backas upp med en politik som uppmuntrar till att agera och vara solidarisk. Men det är inte mot det målet dagens styrande politik lagt sin färdriktning.

Tidö-regeringen föreslår att högkostnadsskyddet för mediciner ska höjas, från dagens 2900 till 3800 kr/år. I Dalarna valde den politiska majoriteten tillsammans med Moderaterna att höja patientavgifterna med 100 kr per besök från och med 1 januari 2025. Här kan det vara värt att nämna att det är samma moderata parti som vill höja den egna självkostnaden för hälso- och sjukvård, samtidigt som de rasar över en skattehöjning på 35 öre. Det är ett uttryck för en politik som säger att det ska vara dyrare att vara fattig, men billigare att vara rik. Höga avgifter drabbar de med lägst inkomster hårdast, en högre men jämlik skatt kostar istället mer för den som tjänar mycket.

Under hela 2000-talet har Sveriges ekonomiska politik byggt på att det måste finnas arbetslöshet i Sverige. Nivån på arbetslösheten används för att reglera och förhindra inflation. 2024 var arbetslösheten 8,5%, vilket innebar att Sverige låg på fjärde plats i ligan med högst arbetslöshet i EU. 

Trots en ekonomisk politik som bygger på att ska finnas arbetslöshet har Tidö-regeringen beslutat att ändra regelverket för A-kassan, med innebörden att de som enligt den ekonomiska politiken måste vara arbetslösa, ska få en otryggare tillvaro och sämre inkomster. Det är en politik som leder till ett splittrat samhälle, en politik som ställer människor mot människor.

Det är dags att säga upp “slit och släng – sköt dig själv och skit i andra”-politiken och påbörja en samhällsresa mot ett solidariskt samhälle igen. Där vi alla betalar skatt, gemensamt efter förmåga, med det politiska målet att kunna ha ett system där inga egenavgifter alls behöver tas ut. Vänsterpartiet i Region Dalarna föreslår därför att avgiften för ett vårdcentralsbesök snarast bör sänkas med 200 kr.

Varje människas trygghet och försörjning är prioritet, därför behövs en politik med målet att företeelsen arbetslöshet ska utgöra ett undantag och alltid vara kortvarig. 

Vänsterpolitik är en politik som förenar, som skapar gemenskap och trygga människor. Trygga människor tar hand om varandra, det behöver vi nu mer än någonsin. 

Mer än någonsin behövs Vänsterpartiet.

Patrik Liljeglöd (V)
Oppositionsråd, Region Dalarna

Foto: Agnes Stuber

Djurens välmående är en grundläggande värdering i vårt samhälle. Att våra djur ska få leva under förhållanden som respekterar deras naturliga behov och beteenden är något som de flesta av oss håller med om. 

I Sverige har vi haft lagen om kornas betesrätt sedan 1980-talet. Men nu hotas den av regeringen genom landsbygdsminister Peter Kullgren (KD). 

Vad innebär då lagen? Jo, att alla nötdjur över sex månader, förutom tjurar, ska kunna komma ut på bete under sommaren. 

Har man har sett kor på bete sommartid förstår man att det är en viktig del i deras naturliga beteende. Även forskningen kommer fram till att korna mår bättre när de får möjlighet att komma ut. Kornas hälsa förbättras på en rad sätt. De får bättre klövhälsa och benhälsa. Det minskar förekomsten av inflammationer. Kor är djur som är anpassade för att beta. Om en ko inte får beta så mår den dåligt. Det är inte svårare än så. 

Lagen om betesrätt var en del i den nya djurskyddslagen 1988 som kom till efter en kampanj ledd av författaren Astrid Lindgren som var starkt engagerad i djurrättsfrågor. Djurskyddslagen säger att djur ska hållas så att de kan bete sig naturligt. Det vore att gå åt helt motsatt håll om vi slopade beteskravet. 

Nuvarande högerregering och Sverigedemokraterna tillsatte en utredning 2023 som bland annat hade i uppdrag att undersöka om beteskravet var värt att behålla ur ett konkurrenskraftsperspektiv. Och i slutet på augusti i år kom resultatet. Utredningen föreslår att betesrätten ska tas bort för alla kor som hålls i lösdrift. Det motsvarar åtta av tio kor i Sveriges mjölkfabriker. 

Det här är något som Kristdemokraterna aktivt har drivit i riksdagen under lång tid. Det är sorgligt att lönsamhet ska gå före kornas välmående. 

Från branschen menar livsmedelsgrossisterna att ett slopat beteskrav hindrar försäljning av svenskt nötkött inom offentlig sektor. Att betesrätten är avgörande för att kunna servera svenskt kött i våra skolor och på våra sjukhus. Betesdrift används i hög utsträckning som hållbarhetskriterium i den offentliga upphandlingen. 

Vi i Vänsterpartiet vill behålla beteskravet. Det gynnar både naturen och de mindre och mellanstora mjölkgårdar som idag är viktiga att värna, inte minst av beredskapsskäl. Betande djur har stor betydelse för den biologiska mångfalden. 

Vi är för ett system som slår vakt om kornas rätt att beta ute och att de som förlänger betestiden därutöver kan få bra ersättning. Vi vill att de lantbrukare som har naturbetesmarker med betesdjur ska få hundraprocentig kostnadstäckning, vilket de inte har idag. 

Jag tror att Astrid Lindgren uppe i sin himmel tycker att en landsbygdsminister som tar bort kornas rätt att beta utomhus bara är en liten lort. 

Kan landsbygdsminister Peter Kullgren lova att korna ska få behålla sin rätt att beta? 

Kajsa Fredholm (V)
Riksdagsledamot,
Ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet

2024-12-01

Foto: Agnes Stuber

Våra kära husdjur ger oss sällskap, gos och glädje, ja, till och med bättre hälsa. Bara i Dalarna finns över 42 000 hundar och 13 000 katter! Ett av fyra hushåll i Sverige har minst en hund eller katt. 

Men snart kommer många i Sverige inte ha råd med sina husdjur. Och det beror på de skenande veterinärkostnaderna. Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det ska vara en klassfråga att kunna ha hund eller katt.  

Veterinärkostnaderna har ökat med 25 procent bara det senaste året. Priserna kan skilja sig mycket beroende på vilken veterinär eller klinik du vänder dig till. 

Det här gör det svårt för allt fler djurägare att betala för nödvändig vård vilket såklart drabbar djurens hälsa. 

Problemet är den ökade marknadiseringen av veterinärbranschen som leder till oförutsägbara och skyhöga priser för djurägaren. Idag drivs en majoritet av Sveriges djursjukhus av två riskkapitalbolag med en obefintlig pristransparens vilket gör det omöjligt för djurägare att ens kunna jämföra priser. 

För att de flesta djurägare ska kunna fortsätta ha sina djur och för att förhindra att djur far illa anser Vänsterpartiet att det är hög tid att staten tar ansvar för att reglera priserna inom djursjukvården.  

Vi föreslår därför att en referensprislista för veterinärtjänster inrättas i likhet med den som finns inom tandvården. Så att det i förväg ska gå att se vad en behandling kommer att kosta. Det måste även vara möjligt att kunna jämföra priser mellan olika veterinärer och djurkliniker. 

Det är dags för regeringen att ta tag i frågan! 

Andreas Lennkvist Manriquez (V)
Riksdagsledamot, civilrättslig talesperson
Kajsa Fredholm (V)
Riksdagsledamot med ansvar för djurfrågor
2024-12-01

Läs mer:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/konsumentratt_hc02195/html/

Den 27 november beslutade den moderatledda regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna att sänka ingångsåldern till det svenska klassamhället. I likhet med för hundra år sedan kommer klasskillnaderna visa sig bakom varje leende, nu när de sänker den avgiftsfria tandvården från 23 till 19 år. Det drabbar den grupp i samhället där de flesta ännu inte har kunnat tillgodogöra sig en egen stabil ekonomi, som nu kommer tvingas sätta sitt hopp och tillit till att anhöriga har tillräckligt stark ekonomi som kan kliva in och hjälpa till.

På grund av ungdomars generellt utsatta ekonomiska situation förhandlade Vänsterpartiet 2019 med den dåvarande socialdemokratiska regeringen, om att höja tillgången till avgiftsfri tandvård till 23 år. Politik som skapar ekonomisk jämlikhet är inget som Tidöpartierna vill ställa sig bakom och från årsskiftet kommer nu många ungdomar i Dalarna att drabbas.

Särskilt de som sedan en tid tillbaka bland annat har planerade åtgärder, såsom tandställning m.m. De flesta kommer helt enkelt inte ha råd. Därför föreslog Vänsterpartiet i sin regionplan och budget att tandvården i Dalarna skulle tillämpa övergångsregler och även fortsättningsvis ta kostnaden för de patienter som har planerade åtgärder. En sådan åtgärd har beräknats kunna kosta regionen 12,5 miljoner per år under en fyraårsperiod. När regeringen på så kort tid radikalt ändrar förutsättningarna, behöver regionen agera för att möta upp och skademinimera. 

Därför är vår uppmaning till Dalarnas politiska majoritet att värdera om, för även om denna kostnad inte fanns med i det förslag till budget som ni beslutade, så finns det ekonomiskt utrymme för att Region Dalarna kan inrätta övergångsregler i likhet med vad flera andra regioner redan tagit beslut om. Dalarnas ungdomar förtjänar en rättvis tandvård med förutsägbara förutsättningar. Vi kan ge dem det.  

Patrik Liljeglöd (V), oppositionsråd
Nathalie Thomsen (V), Tandvårdsnämnden

2024-11-29

Minns juni!
Ännu ekar ljudet av de klämtande klockornas varnande dån. Tungt, dovt och genomträngande försöker de mana oss till att agera. 2025 är det fem år kvar, då ska Region Dalarnas koldioxidutsläpp ha minskat med 75% mot 2018 års nivåer. Men de sjunker inte, de stiger. I fullmäktigesalen brukar generationsprincipen lyftas —Vi får inte skjuta kostnader vi har idag, på framtida generationer att bära. 

Den principen kan appliceras på budget och ekonomi, men blir irrelevant, ja helt meningslös, om inte vi tar de nödvändiga krafttag som krävs för att garantera att vi i Dalarna tar vår del av det globala ansvaret. Varje länk är bärande för hela kedjans hållfasthet och om vår länk brister – då hotar det alla kommande generationers tillvaro och existens. Vill vi ha på vårt samvete, att vi såg, men gjorde inte allt i vår makt att förhindra? Inte jag och inte Vänsterpartiet, därför föreslår vi regionfullmäktige att anta en koldioxidbudget i samma andetag som fastslår regionens ekonomiska ramar.

Det är inte för inte som jag i denna stund känner mig lite modfälld, majoritetens klimatpolitik är nästintill obefintlig och man verkar passivt stå och se på och sätter sin tillit, sitt hopp att det finns någon annan som gör vad som krävs. En tydlig ledning saknas, med lite tur kanske det går ändå.

Men trots att vi klimatpolitiskt befinner oss fem minuter innan tolv, finns det även andra delar i regionpolitiken som vi kan påverka för att inte hamna i samma läge. Jag tänker då på vår hälso- och sjukvård, som även den är hårt pressad, men där vi kan göra viktiga och för framtiden nödvändiga åtgärder och satsningar. 

Jag kan konstatera att våra olika budgetförslag verkligen är olika. Från Moderaternas håll ser jag en vilja att pacificera och byråkratisera politiken och låta någon annan, de privata företagen, styra hälso- och sjukvårdens framtida utveckling och utbud. Majoriteten har förvisso tagit ansvar när de föreslog en nödvändig skattehöjning, men verkar inte riktigt veta vad de ska göra med pengarna. Att placera de ökade inkomsterna i olika buffertar ger ett vilset intryck.

Genom Vänsterpartiets förslag till budget, ges istället en tydlig vägledning. Majoritetens företrädare lyfter ofta behovet av förebyggande arbete och att primärvården har en nyckelroll för en sammanhållen och väl fungerande vårdkedja. Men det räcker inte att säga att det måste vara så, man måste också handla därefter. 

Vill vi att primärvården ska kunna bära den roll vi vill ge den, så måste den också ges förutsättningar för det. Därför har Vänsterpartiet i den här revideringen tillskjutit 161 miljoner till hälso- och sjukvården och vi har ett särskilt fokus på att göra primärvården mer tillgänglig och utöka det folkhälso-förebyggande arbetet med hälsosamtal.

Vi vill att fler söker sig till primärvården tidigt och inte väntar. Därför sänker vi trösklarna och föreslår en sänkning av patientavgifter till just primärvården. Med Vänsterpartiets förslag till budget kommer då ett besök till vårdcentralen kosta 50 kronor, vilket ska sättas i relation till majoriteten som nu föreslår att den kostnaden ska bli 250. 

Vid upprepade tillfällen har vi fått höra representanter från majoriteten mena att patientavgifter ska verka avstyrande, vård ska inte brukas i onödan. Det är ett resonemang som ligger farligt nära ett accepterande att vården ska bli ojämlik. För vem är det som låter sitt vårdbesök avstyras? Den välbeställde kommer inte låta sig påverkas av den högre avgiften, men den som varje månad tvingas räkna hur många kronor, femmor och tior som ligger kvar i plånboken, det är hen som kommer avstå ett besök till vårdcentralen, trots att det bästa hade varit att denne tog sig dit i tid och i tidigt skede kunde ha fått hjälp. När denne istället avstår och väntar, kan hälso- och sjukvårdens insatser komma att bli onödigt mer omfattande och kostsamma. 

Därför presenterar vi här ett budgetförslag som i praktiken innebär en ekonomisk omfördelning av våra gemensamma resurser och som ger förutsättningar till en förebyggande, hållbar och jämlik hälsa för alla i Dalarna. 

Patrik Liljeglöd (V)
Oppositionsråd 

–